| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STAGA sta3ga2 (stàgga Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) sjöt. motsv. STAG 1: medelst ansättning (se ANSÄTTA I 2) av stag(en) ge stadga åt (mast l. stång l. skorsten o. d.); ofta i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.), om mast osv.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, sammanfattande, om de stag som stöder ngt. ReglArméenFl. 1788, s. 6 (: stagning, abstr.). Är Skeppet mycket Lofgirigt kan tyngder från Fören bringas Ackter ut samt Masterna stagas förligare. FSjöbohm Sjöm. 50 (1791). Stagningen får ej vara för hård att masterna få bugter. Gynther Förf. 5: 614 (1858). Sätt upp och staga stången och hala igenom alla lösa ändar. Oxenstierna Vanderdecken 63 (1865). Förse .. lastångare med hög och tung rigg och master och skorsten hårdt stagade akteröfver. TT 1898, Allm. s. 184. Nu var mesanmasten ordentligt stagad. Hasslöf SvVästkustf. 234 (1949). — jfr SIDO-STAGA, o. AKTER-, FÖR-STAGAD samt SJÄLV-STAGANDE. — särsk. bildl. (jfr 3), i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.
a) (numera föga br.) i uttr. riggad och stagad, välutrustad med (eleganta) kläder, uppklädd; jfr RIGGA 3 slutet. Se der ha vi då ändtligen mamma, riggad och stagad, som om det skulle bära af öfver Nordsjön. Hedenstierna Jönsson 134 (1894).
b) [sannol. urspr. med tanke på stel gång o. d.] (vard.) berusad (se d. o. 1), drucken, full, överlastad, rusig; jfr 4. Sundberg LysElände 40 (1909). Några fulla engelska matroser dansa mitt på gatan en steppdans med turer .. steppa kunna de, fast de äro betydligt stagade. Kræmer ResÖst. 23 (1913). Jersild 50Fräls. 114 (1984).
2) motsv. STAG 2: stötta l. ge stadga l. stadighet åt (ngt) medelst (ngt som tjänar ss.) stag (äv. i uttr. staga ngt medelst l. med l. genom ngt o. d.); om person l. om ngt sakligt; i sht med avs. på stolpe l. ställning l. högt byggnadsverk o. d.; ofta i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.); äv. abs.: åstadkomma stadga l. stadighet. Fock 1Fys. 509 (1855; i p. pf., om ångpanna). Spirställningen stagades .. åt land till medelst jerntrådslinor, fästade uti i berget fastkilade krokar. Adelsköld Dagsv. 2: 451 (1900). Ett undre märssegel stagar icke tillräckligt för att hindra .. (skutan) rulla öfver ibland rätt betydligt. Bergdahl Antip. 27 (1906). Bordet (till en borrmaskin) .. är väl stagadt med ribbor. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 211. Veden i växtkroppen har huvudsakligen två uppgifter, dels ledande, dels stagande. SvSkog. 182 (1928). OrdbFjärrförb. 7 (1940; i p. pf., om telefonstolpe). Höga träplank, ordentligt stagade och tjärade. Eklundh Skån. 7 (1955). Sundman AndréeLuftf. 337 (1967; med avs. på tält). — jfr FÖR-, SIDO-STAGA o. O-STAGAD. — särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv., dels om sätt varpå stag är anbringat l. anbringade, dels om stag. (Tuberna) måste .. vara fullkomligt tätt förenade med tubplåtarne, .. hvarvid de emellan dessa äfven på samma gång utgöra stagning. Hwasser HbLokF 39 (1865). Snöfallet nedtyngde tältduken och vållade droppning, men genom lämplig stagning af taket kunde olägenheten däraf minskas. KrigVAT 1897, s. 117. På bilar med kardanrör kunna spiralfjädrarna anbringas på bakaxeln utan att särskild stagning behöver anordnas. AutB 609 (1947).
3) i oeg. l. bildl. anv. av (1 o.) 2; jfr 1 a, b. Centrifugalkraften sträfvar att draga smådelarne i kulan utåt, och genom den dragning rätt ut åt sidorna, som härigenom uppstår, blifver kulan ”stagad”. Balck Idr. 2: 121 (1887). Det är förvisso de enskilda kreditanstalterna alldeles främmande att söka genom en inskränkt kreditgivning ”staga” hyrorna. DN(B) 1929, nr 65, s. 14. En motionssvärm, som inte stagats i vad som är görligt att realisera. GbgMP 1948, nr 243, s. 1.
4) (i vissa trakter, vard.) gå med stela l. styva ben (som om de vore stag l. dyl.); jfr 1 b. Lindqvist Herrgårdsh. 212 (1921).
STAGA SIG UT10 0 4. (vard.) till 4: med stela (o. stapplande) steg ta sig ut. Ett större kafé, varifrån karlar i en jämn ström stagar sig ut mer eller mindre berusade. Hertha 1947, s. 166. —
STAGA UPP10 4 l. OPP4. (i sht i fackspr.) till 1, 2: med stag stötta upp (ngt); äv. med personobj.: stötta upp (mot ngt som får hålla det resp. honom upprätt). En våg knäckte skorstenen, men besättningen lyckades nödtorftigt staga upp den igen. SvD(A) 1932, nr 64, s. 14. (Den berusade) förmådde inte ta ett enda steg, men med viss konstfärdighet lyckades hon staga upp honom mot stuprännan och väggen. DN 1970, nr 75, s. 38. —
STAGA ÖVER10 40. sjöt. till 1: medelst stag få (mast) att luta över (åt visst håll). Hornborg Segelsjöf. 47 (1923).
(2) -SPANT. skeppsb. (i lastrum i större lastfartyg använt) stödjande spant. Engström Skeppsb. 54 (1904). Tvärskepps förekomma endast skott och glest ställda stagningsspant eller spantramar. UFlottUnderbef. 1940, s. 218.
Spalt S 10811 band 30, 1986