Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STAVERA, v. -ade. vbalsbst. -ING.
Ordformer
(-f-, -fv-, -fw-)
Etymologi
[sv. dial. stavera (Finl.); sannol. eg. kortform för BOKSTAVERA l. ombildning av STAVA, v.2, under påverkan av BOKSTAVERA]
(†)
1) bokstavera (se d. o. 1), stava (se STAVA, v.2 3). Herr Probsten förehölt så wähl klåckaren som Andra i församblingen .. att låtha barnen först lähra wähl känna alla bokstäfwerna, förr än dhe bjuda til att lähra dem stafweringen. KyrkohÅ 1934, s. 270 (1720). Lärdomen, som drifvits vid .. (Borgå) Schola, har intill .. år 1758 .. ej gått utom räkna, skrifva, stafvera, läsa rent och Catechesen. ÅbSvUndH 32: 9 (i handl. fr. 1760).
2) bokstavera (se d. o. 2), stava (se STAVA, v.2 1 (slutet)). Sunhede illa staferat Sundhede eller Sunddedhe. Wettersten Forssa 9 (c. 1750). Därs.

 

Spalt S 11318 band 30, 1989

Webbansvarig