| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STOCKHOLMSK stok3~hol2msk, förr äv. STOCKHOLMISK, adj.; adv. -T.
som tillhör l. finns l. förekommer l. bor i l. kommer från l. tillverka(t)s i l. är typisk för l. avser l. rör Sthm (l. dess invånare); stockholms-. Huilki(n) tompt han he(n)ne redelige saaldt haffde ffor CXL m(ark) Stocholmske peni(n)ge. OPetri Tb. 58 (1525); jfr STOCKHOLMS-PENGAR. Ordinarie Stockholmiske Posttijdingar. OSPT 1686, nr 1, s. 1. Ett förnämt Stockholmiskt par. Runius (SVS) 1: 279 (1713). Det stockholmska vagnmakeriet. 1MinnNordM VIII. 3: 5 (1884). De stockholmska vokalljuden som endast kunna tolereras på Folkteatern. SvD(L) 1907, nr 113, s. 6. En omisskännligt stockholmsk frigjordhet. Gustaf-Janson Toffl. 292 (1964).
1) kvinnlig stockholmare l. stockholmsbo; jfr stockholminna. Weste FörslSAOB (c. 1817). En stockholmska klär sig i de flesta fall lika smakfullt, för sig lika bra och ser ofta mycket bättre ut, fastän hon inte är hertiginna eller ens markisinna. Lundin NSthm 17 (1887). SvD(A) 1962, nr 76, s. 11.
2) stockholmsspråk; jfr stockholms-dialekt; förr äv. i uttr. predika stockholmska, predika på stockholmsspråk. Wi förstå det ej .. Han predikar Stockholmska. BtLdStHerdam. 10 (1846). Han pratade stockholmska, det kunde jag höra. Runeborg Koltr. 44 (1963).
3) (ngt vard.) sätt l. vis utmärkande för Sthm l. stockholmare, stockholmskt sätt; i uttr. (göra ngt) på stockholmska, (göra ngt) på stockholmskt sätt; företrädesvis (numera bl. i fråga om ä. förh.) i uttr. vara gift l. gifta sig på stockholmska, sambo med ngn i resp. ingå stockholmsäktenskap. Det generade .. icke (Jösse Eriksson) det minsta att .. tutta eld på gårdarne och sedan låta sina knektar ”rädda” på stockholmska. SöndN 1865, nr 43, s. 1. När ungdomar i min barndom flyttade ihop utan att ingå äktenskap, kallades det för att ”gifta sej på stockholmska”. SvD 24/2 1974, s. 10.
4) [möjl. emanerar patiensen från Sthm] (mera tillf.) beteckning på ett slags patiens där de fyra färgernas ess o. kungar läggs ut först i två rader o. de övriga korten efter dessa i stigande l. fallande ordning enl. vissa regler. Cronsjö 100Pat. 184 (1968). —
STOCKHOLMSKHET, r. l. f. (mera tillf.) om egenskapen att vara stockholmsk. SD(L) 1904, nr 351, s. 1.
Spalt S 12035 band 30, 1989