| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
SUBTILIG l. SUBTIDELIG, adj. -are (LPetri 3Post. 124 b (1555), Silvius Öfvercons. 66 (1726, 1730)); superl. -est (Schroderus Comenius 4 (1639), Fernander Theatr. 496 (1695)); -st (Ludvigsson Norman 5 (c. 1550), Schroderus Os. 1: 509 (1635)). adv. -EN (KyrkohÅ 1909, MoA. s. 79 (i handl. fr. 1539), Kockeb. A 7 a (1650)); -T (Linc. B 2 a (1640), Ekman Siönödzl. 91 (1680)).
(†) subtil.
1) = SUBTIL 1. Petreius Beskr. 2: 79 (1614). Och skär så subtiligen aff Kåhlståcken in vnder Hufwudet. Kockeb. A 7 a (1650). Likaså konstigt som en grof bondes strå eller halmhat är emot ett litet subtiligt snapsäkke uhr. Linné Örtabok 9 (1725).
2) = SUBTIL 3. Affgudherij är Tweggehanda: 1. Förtäckt och subtiligt. 2. Grofft och vppenbart. L. Paulinus Gothus ThesCat. 21 (1631). Runius (SVS) 1: 204 (1708; om dråp).
3) = SUBTIL 4; om ngt sakligt konkret äv.: som består av så fina partiklar att det är osynligt (o. sålunda immateriellt l. okroppsligt); äv. om brunn: som har fint (o. klart) vatten; äv. om verksamhet l. skeende: som försiggår immateriellt l. osynligt. Watnet är rött, klart och suptilighit. BOlavi 82 a (1578). Här man förmäler om the förklarade kroppars subtidelighe igenomfaarande. Phrygius HimLif. 101 (1615). Guds Son hade en odödeligh, oskapat, himmelsk och then aldrasubtiligste Lekamen. Schroderus Os. 2: 221 (1635). Man skall laga .. Effigz fröö, Persilie fröö, hwitt Sucker, aff hwarie 4 Lodh, ther aff skall man göra itt subtiligit pulwer. Månsson Åderlåt. 47 (1642). Medewij Högbrunn; hwilken icke heller är så suur, men öfwermotton subtiligh och genomträngeligh. Hiärne Suurbr. 121 (1680). Begge (dvs. idealister och materialister) hafwa famblat i mörckret, när the wille begripa materiens subtiligasta delar och första Elementer. Rydelius Förn. 265 (1722, 1737).
4) = SUBTIL 5. Thetta barnet är icke lindat medh miwk, gran och subtiligh lindaklädher, såsom annor barn. LPetri 1Post. F 4 b (1555). PErici Musæus 2: 328 b (1606). Elliest var hoon (dvs. marken) fördelt i mång’ subtilige gånger. AWollimhaus Vitt. 41 (1667). Om någon .. (skägget) tiockare wäxer, så rycker han det uth, menandes, att om han hafwer ett glest och subtiligt Skiägg, så är och hans förstånd subtilt. Rudbeck Atl. 3: 516 (1698). Om det är efter Solenes nedergång mycken aftonrödnat och målnen strimige, men tunna och subtiliga är tekn til blåst. Elvius Alm. 1709, s. 35; möjl. till 3.
5) = SUBTIL 6. Hon war ganska subtiligh och degheligh. Sus. 31 (Bib. 1541). De ädla iungfrurs subtiliga fingrar. UHiärne Vitt. 56 (1668). På spinnrockens torn nu fästes han (dvs. ”Herr Linstängel”) opp / Der görs han så mager, subtilig och lång. Sjöberg (SVS) 1: 196 (1820).
6) = SUBTIL 7. Thetta är itt subtiligt spörsmål, och är icke lätt at swara til. OPetri 1Post. 119 a (1528). Til Stuffuuna hörer något mindre och subtideligare arbete, som är, häkla, spinna, nysta, herffua, siwda Garn (osv.). PJGothus Martini 151 (1608). (Den nya storfursten) hade icke heller aff Naturen något subtiligt Förstånd ther på (dvs. i regeringsfrågor). Widekindi G2A 292 (c. 1676). Så subtilige och granvärckne saker. Salberg Gr. 9 (1696). När jag .. undrar vad jag ska göra med .. (avhandlingen) så är ”de frågor jag ställer till ämnet”, särdeles subtiliga. SvLittTidskr. 1963, s. 171 (i handl. fr. c. 1930). — särsk. om syn l. hörsel. Och seger Gregorius Nazianzenus, att j bland alle fem sinner är hörszlen then allre subtiligste. Ludvigsson Norman 5 (c. 1550). Först är Synen i rang, och mest subtilig af alla. Nicander GSann. 133 (1767).
7) = SUBTIL 7 c β. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 79 (i handl. fr. 1539). Men när någon ther med (dvs. schack och kortspel) spelte skarpsin(n)igare oc subtiligare än som ha(n), wardt ha(n) wred. Petreius Beskr. 2: 99 (1614). När intriguer taga öfwer handen, och man medh subtilige räncker stöter andra vhr Sadelen, at man sielf må vpsittia. Isogæus Segersk. 95 (c. 1700).
8) = SUBTIL 8; äv. speciellare: kultiverad (motsatt: grov, plump). (Änglarnas) natur är mykit ädhlare, subtiligare och fulkomligare än wår. LPetri 3Post. 124 b (c. 1555). Örtegårdar .. thet wärck, som thet subtijligaste och renaste är på Jordene. Kalff AUggla B 3 a (1643). Att (doktor) Spener med Professoren i Hall Mag. Franck finge den ähran att blifwa satte i den Classen af de Subtiligare Pietister, andre åter i den gröfre. Silvius Öfvercons. 66 (1726, 1730).
1) till 3, = subtilitet 1. G1R 9: 362 (1534; i fråga om malm). Eldzens subtilighet och liwsshet. Forsius Phys. 79 (1611). I theras Sedher, at the äre lustighe, skämtsamme, .. (etc.) kommer alt vtaff Blodetz Subtiligheet. Palmchron SundhSp. 391 (1642). Hwad genom sin suptilighet undflyt wår Syn, måtte den samma större föreställas (med mikroskop). Triewald Förel. 2: H 4 b (1736). Änglars subtiligheter klara och fina / Följe Er bägge som tankarna mina. Dalin Vitt. 4: 489 (c. 1750).
2) till 6, = subtilitet 2. Thenne Praxis bliffuer kallat Italica, för then subtiligheet och behendigheet skuld, som the Italianer här vthi bruka, til at (osv.). Aurelius Räkn. M 3 b (1633). Målet .. är för grooft til at ut-tolka alle Sinnernes ok Förnuftets subtiligheter. Columbus Ordesk. 57 (1678; uppl. 1963).
4) till 6: ödmjukhet, undergivenhet; jfr subtil 7 b. Altså stigh och tu ödmiukeligen neder vtaff tins hiertans höga Camel, och gack hasteligen och medh subtiligheet emoot tin käre Brudgumme Jesum Christum. Muræus Arndt 1: 117 (1647; t. orig.: tiefe Demut).
Spalt S 14387 band 32, 1997