| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SUPPONERA sup1one4ra l. -ωn-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (†) tillsätta l. placera (ngt under ngt); äv.: anbringa (ngt). Antingen det .. är af en stark attraction .. (järnets partiklar) imellan eller däraf, att man will supponera deras figur med små hakar, som fästa uti hwarandra. Rinman JärnH 302 (1782). Accord par Supposition. Då Basso Continuo eller den beständige Bassen tillsätter eller supponerar en ny ton under Fundamental-bassen. Envallsson 307 (1802). — särsk. bildl., särsk.: lägga under sig (ngt); äv.: underkasta (ngt ngns granskning o. d.). Om Fienden suponerade en Halfmåna eller ett Contre garde, så woro han derföre intet Mästare öfwer alt Vthanwärcket (till fästningen). Rålamb 8: 124 (1691). Det är .. föga passande att låta (Vetenskaps)Academien tillägna och appropriera sig critiken (av nyutkomna böcker), hvilket dock bör vara meningen .. då skriften är utgifven med Academiens aveu (dvs. bifall) och supponeradt under dess eller dess deputerades censur. JGGahn (1808) hos Berzelius Brev 9: 44.
2) (numera bl. i vitter l. vetenskaplig framställning l. skämts.) hålla (ngt) för troligt l. sannolikt l. antaga l. förutsätta l. förmoda l. förvänta (ngt l. att-sats); i fråga om ngt tillkommande äv.: räkna med möjligheten av (ngt), vara beredd på (ngt); äv. med obj. o. inf. Hoorn Jordg. 1: Föret. 13 (1697). Dock supponeras denna Historiska kundskapen förut kunig, innan man skrider till Chemien. Dædalus 1946, s. 69 (cit. fr. 1753). Återkomsten supponeras i början af Julii. Kellgren (SVS) 6: 163 (1787). Ändtligen satt då Majoren i sin berlinare, klädd i en hvit parkurusrock, som endast pådrogs vid längre resor, då man kunde supponera dam. Wetterbergh Sign. 32 (1843). Beträffande .. brochyren är det eget nog, att flera personer supponerat mig wara författare. UrKorrCronholm 90 (1864). Jag supponerar, att pappa och morfar slogo sig ned vid brädspelet. Lindgren BerSkymn. 53 (1933). Rig 1953, s. 46. — särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk.: antagen l. förmodad; förment. Kellgren (SVS) 5: 120 (1788; om olägenheter). Vi ha, med ledning af insinuationer gissat oss till de supponerade älskarne. Strindberg Brev 5: 188 (1885). Av den supponerade släktskapen mellan det holländska och det svenska kynnet gör Schück över huvud taget stort nummer. Björck HeidenstSek. 177 (1946). Man har också till diskussion upptagit frågan om den förda politiken var riktig, om den supponerade skogsbristen verkligen förelåg. Ymer 1952, s. 73.
3) (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) med saksubj.: förutsätta existensen av (ngn l. ngt); särsk. opers. 2BorgP 5: 435 (1734). Det supponerar en menighet, som låter leda sig af moralen. Berch Hush. 61 (1747).
4) (†) med personobj.: föreställa sig, tänka sig. En sådan resande (jag supponerar snarast en söder ifrån kommande utlänning) torde göra bäst, om han, förlustad af utsigten i Helsingborg åt Öresund och Seland, offrar några stunder åt eldfasta lerkärlsfabriken i berörda stad (osv.). Linnerhielm 2Br. XI (1805, 1806).
Spalt S 14612 band 32, 1998