| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SVABBIG svab3ig2, adj. -are. adv. (mera tillf.) -T.
(ngt vard.) om hand: (stor o.) köttig l. svampig; äv. om l. i fråga om ngns kropp l. hull: lös o. sladdrig (i hullet); jfr SVABBLIG o. SKVABBIG. Jakobson .. fattade båda hennes små magra händer i sina stora, svabbiga. Hedenstierna Durm. 82 (1892). Händerna .. voro stora och svabbiga. Gyllensten ModMyt. 73 (1949). Den svabbiga kvinnan med de extravaganta solglasögonen. Idun 1951, nr 43, s. 48.
Spalt S 14716 band 32, 1998