Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SVALTING sval 3tiŋ2, förr äv. SVÄLTING, sbst.1; r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(svalt- 1792 osv. svält- 1760—1911)
Etymologi
[sannol. etymologiskt identiskt med SVÄLTING, sbst.2; den av Samuel Liljeblad i sv. floristik 1792 introducerade formen svalting torde vara (tryck)fel för svälting; se SEkbo i NysvSt. 1988, s. 11f.]
bot. växt av vattenväxtfamiljen Alismataceae; särsk. om växt av släktet Alisma Lin.; särsk. om A. plantago-aquatica Lin., kranssvalting (äv. kallad vanlig svalting); äv. om släktet; förr äv. i uttr. liten svalting, om växten Baldellia ranunculoides (Lin.) Parl., flocksvalting; jfr KRANS-, KÄRR-, STÄKER-SVALTING o. STÄKRA, sbst.1 Alisma plantago aquat:b. Swälting, stäkra af somlige kallad, växer i diken och hängsly. Är skadlig för hästar. Samzelius Blomst. 34 (1760). Weste FörslSAOB (c. 1817; om släktet Alisma). Iverus VästmFanerog. 108 (1877: Vanlig). Schulthess (1885: liten). Alisma Plantago, svalting, som bildar stora bladrosetter och en kraftig, grenig, pyramidal blomställning, är ganska prydlig men bör ej få lov att självså sig, eftersom den lätt urartar till ogräs. HantvB I. 3. 1: 388 (1935). Där marken är fuktig och vattnet blir stående i smågroparna växa bland annat vissa starrarter, kråkklöver och svalting. TurÅ 1940, s. 248. VåraKulturvN 276 (1977; med hänv. till Echinodorus).
Ssgr: SVALTING-BLAD. NatLiv 1: 154 (1927).
-SLÄKTE(T). bot. om släktet Alisma Lin. ArkBot. II. 1: 86 (1904). 2SvUppslB (1955).
-VÄXT. bot. (växt av) familjen Alismataceae; i sht i pl. NormFört. 38 (1894). Aponogeton, växtsläkte av fam. Aponogetonaceae, som är besläktad med nateväxter och svaltingväxter. 3NF 1: 1160 (1923). NE (1995).

 

Spalt S 14802 band 32, 1998

Webbansvarig