| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYNKOPISK syŋkå4pisk l. syn-, adj.; adv. -T.
1) (numera föga br.) motsv. SYNKOP 1, SYNKOPE 2: som kännetecknas av en synkop l. av synkoper. Kræmer Metr. 1: 71 (1874).
2) mus. motsv. SYNKOP 2 (o. SYNKOPE 3): som utgör l. avser l. kännetecknas av en synkop l. synkoper. Anticipationen är till sin rytmiska form synkopisk. Bauck 1Musikl. 1: 170 (1864).
Spalt S 15660 band 33, 2000