| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYRNAD sy3rnad2, förr äv. SYRNA, r. l. m. l. f.; anträffat bl. i sg. obest.
(numera föga br.) surhet, surnad; syrlighet (se d. o. 1). Spegel 498 (1712). Syrnad är behagelig i mat. Schultze Ordb. 5204 (c. 1755). (Madeiravin) sades .. hafwa den synnerliga egenskap, at om det är surt, och det sättes så, at Solen får skina därpå, mister det all sin syrna, och blir skönt som det war förut. Kalm Resa 2: 125 (1756). (Av snösmältningen) kommer, at den i åkren så väl som i sielfva växterna närvarande fuktighet, nödvändigt måste, på vissa ställen åtminstone, mer och mindre, antaga syrnad och röta, hvaraf både rot och blad bortfrätas. Wallerius Åkerbr. 122 (1778).
Spalt S 15739 band 33, 2000