Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TITLA, v. -ade.
Ordformer
(titla 1746–1820. tittla 1785)
Etymologi
[jfr d. title; av t. titeln (till t. titel) l. till TITEL, sbst.1]
(†) betitla (ngn); särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: som innehar titel; jfr TITRERA, v.1 Grant och titlat folk. Nordenflycht (SVS) 2: 252 (1746). Törhända skal .. det tittlade högmodet sänka en stolt och medömksam blick på Wellanders graf. Kellgren (SVS) 5: 11 (1785). Remmer Fanchon 37 (1820).

 

Spalt T 1633 band 34, 2005

Webbansvarig