Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TOTT tot4, r. l. m.; i sht förr äv. TOTTE tot4e, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (SkrGAAkad. 15: 120 (1746) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. totta, Arvidi 75 (1651)); förr äv. TOTTA, r. l. m. l. f.; pl. -er (se ovan) l. TUTT r. l. m.
Ordformer
(tott (-å-) 1612 osv. totta (-å-) 1628–1846. totte (-å-) c. 1580 osv. tutt 1685–1915. tutte 1915)
Etymologi
[sv. dial. tott, totte; jfr ä. d., d. dial. totte, d. tot, nor. bm. tott; jfr fht. zoto, hårtofs (t. zotte); jfr äv. sv. dial. tudda, v., trassla, tuddug, tufsig, fvn. toddi, tott, litet stycke; former med -dd- är sannol. parallella bildningar; av expressivt ursprung]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) sammanhängande mindre massa av ull l. lin o. d.; särsk. om den mängd ull osv. som på en gång fästs på slända l. spinnrock vid spinning; äv. (bl. i formen totte) om sländten l. rockhuvud med l. (i överförd anv.) utan ull l. lin. Totte som bindes wid rocken och spinnes wtaf. VocLib. avd. 31 (c. 1580). Inga tottar böra wara ospundne öfwer dymmeln el. Påsken, åtminstone lösas de ned, eljest mista de sin linlycka. SkrGAAkad. 15: 120 (1746). Totte .. (dvs.) Liten rundsvarfvad stång eller kafle, hvaromkring, vid spinning, linet viras, och hvarifrån tråden snos. Dalin (1854). Sedan hampan blifvit häcklad uppvägas tuttar deraf af 4, 3 och 2,65 skålpunds vigt, och af dessa tuttar spinnas garnen, hvaraf tågverket skall slås. Frick o. Trolle 24 (1872). I de fall då materialet spinnes från tott, d. v. s. okardat, brukar tvättningen helt uteslutas. HantvB I. 8. 1: 215 (1939). — jfr BLÅN-, BLÅR-, LIN-, SPINN-TOTT.
2) om ngt som liknar l. påminner om en tott (i bet. 1), tofs, tuss; tapp (se TAPP, sbst.1 4); särsk. dels om hår l. gräs o. d., dels om moln l. skum o. d. Vi stoppade en helt liten totta (bomullskrut) i en terzerol och skjöto dermed en kula ytterst ledigt genom dörren. SthmFig. 1846, s. 371. Små tottar af moln speglade sig otydligt i den krusade ytan. Hallström El. 91 (1906). Hårdt gräs växer i knippor och tottar på knölar och bollar af rötter. Hedin Transhim. 3: 137 (1912). Svartmossan hänger i flak och tottar från granarna. Böök ResSv. 153 (1924). Ett kycklinggult hår .. stod i flickaktiga tottar kring den lilla .. skallen. Rosendahl Lojäg. 105 (1956). — jfr HÅR-, LIN-, MOLN-, SKUM-, SKÄGG-TOTT.
3) (i sht i barnspr.) om tumme, särsk. i ssgn TUMME-TOTT. ”Tattale liten! Suger han på totten,” nojsade Annie. Lieberath FriluftP 87 (1921).
Ssgr (till 1): A: TOTT-LIK. särsk.: (†) som till formen liknar en sländten omvirad med ull. (Spröten hos insekter) Kallas i anseende .. til skapnaden .. Tottlike, Fusiformes, tjockast midtpå och hastigt men lika aftagande mot bägge ändar. Retzius Djurr. 177 (1772). Heinrich (1814).
B: TOTTA-TRÄ (numera bl. i skildring av ä. förh.) käpp på vilken lin l. ull fästs vid spinning (jfr rock-huvud, sbst.1). 2UB 8: 232 (1900). För att få fibrerna parallellt in i tråden, använder man sig av ett rockblad, rockhuvud, linhuvud eller tottaträ. Hallström Warburg Spinnb. 149 (1977).
Avledn.: TOTTIG, adj. till 2: som bildar l. delar upp sig i l. är försedd med tottar. På pannan och mellan hornen var .. (jakens päls) riklig och tottig. Hedin GmAs. 2: 325 (1898). Här och där steg ur gölarna en tottig dimma. Hülphers ÖdAnsikt. 75 (1911). I populärkulturen kryllar det av uppfinnare med tottigt hår och vansinnig blick. DN 27 ⁄ 7 2002, Bil. s. 13.

 

Spalt T 2177 band 35, 2006

Webbansvarig