Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRANCHÉ traŋʃe4 l. tran-, förr äv. TRENCHÉ, r. l. f. l. m. (Gustaf II Adolf 254 (1621) osv.) ((†) n. Dryselius Måne 436 (1694), KFÅb. 1913, s. 211 (1711)); best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(tranché (-sch-, -ee) 1621 osv. transken, sg. best. 1621. trenché (-sch-, -ee) 1621–1943. tränchen, sg. best. 1694)
Etymologi
[jfr d. tranchée, ävensom eng. trench; av fr. tranchée, av ffr. tranche, trenche, inskärning, dike, till trenchier, skära (se TRANCHERA)]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) löpgrav; skyttegrav; äv. bildl. Gustaf II Adolf 254 (1621). Trencheerne .. på Minorca öpnades .. af Marskalken Richelieu, som för den starka hettan, jordmånens hårdhet och de Ängelskas tapra motstånd ej ännu hunnit intaga detta Fästet. SvMerc. 1: 766 (1756). Desse gångar eller Trenchéer, som de allmänt kallas, föras en del snedt uti Zigzag, en del directe, och andre läggas med fronten mot Fästnings-verken. Strussenfelt PVetA 1779, s. 26. Bakom sjelfva batteriet var .. en tranchée, hvaruti manskapet gick skyddadt för fästningens kanoneld. HLilljebjörn Minn. 29 (1874). Här och där står en tank i terrängen och andra underliga krigsmaskiner rosta till skrot i diken och tranchéer. Engström Hemsp. 134 (1921). Ehrnrooth SkiftesrLiv 278 (1947; bildl.).
Ssg: TRANCHÉ-KULA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om en sorts handgranat som kastas från löpgrav; jfr kula, sbst.3 2. Törngren Artill. 3: 147 (1795). Till fyrverk kan äfven hänföras de ännu i början af 1800-talet brukliga trenchéekulorna, som bestodo af en träcylinder, fyld med sprängladdning och handgranater. Billmanson Vap. 282 (1882).

 

Spalt T 2286 band 35, 2007

Webbansvarig