| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TREVA tre3va2, v. -ade ((†) pr. sg. -er Kolmodin QvSp. 1: 329 (1732), Kolmodin Dufv. 228 (1734)). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -NING (numera bl. tillf., Lind 1: 294 (1738), Wingård Minn. 11: 85 (1849)); -ARE (se avledn.).
1) i fråga om att i mörker l. på grund av dålig sikt l. nedsatt synförmåga o. d. söka l. leta efter ngt (l. ngn): med försiktiga rörelser känna sig för (med handen (händerna) l. fingrarna l. foten (fötterna) o. d.), stundom närmande sig bet.: famla (se d. o. 1), särsk. i uttr. treva i mörker l. mörkret; äv. dels: fara över l. ta på (med fingrarna), i sht i uttr. treva över l. på ngt, dels: (göra ett försök att) gripa l. fatta ngt l. ngn (med fingrarna), i sht i uttr. treva efter ngt l. ngn; äv. med subj. betecknande hand l. fingrar o. d.; äv. bildl., särsk. i fråga om abstrakt företeelse; förr äv. tr., se slutet. Handen trevade över tangenterna. Hon trevade på svärdet. Med utsträckt arm trevade han efter mig när jag gick förbi. Hon trevade efter grinden. Jag trevar efter ord(en). Han är blinder, och treffuar medh handen effter wäghen. 2Petr. 1: 9 (NT 1526; Bib. 1541: han är blind och seer intet). Dhen trefwar som intet seer, och frågar som intet weet. Grubb 77 (1665). Sanning vandrar i ljus, men lögnen trefvar i mörkret. Nicander GSann. 5 (1766). (Nunnorna) fatta hvarandra i armen, / Trefva med staplande steg ned ifrån altarets rund. Wennerberg 1: 125 (1881). Karl Anton lät fingrarna trefva i sitt stubbiga skägg. Geijerstam LycklMänn. 16 (1899). Hon gick långsamt och trevade med fötterna, steg för steg, sten för sten på stigen, som om hon verkligen inte bara hade sig själv att vara aktsam om. Erkelius SåsomEld 190 (1989). Hon trevade efter honom i halvsömnen, slog armarna om hans kudde men kunde inte gråta. Fredriksson Anna 185 (1994). — jfr PÅ-TREVNING. — särsk. (†) tr.: med trevande rörelser känna l. ta l. leta efter (ngt). Gudinnan bad sig lof at hennes puls få trefwa. Livin Kyrk. 148 (1781). Att trefva ägg från andras höns ansågs som ett nidingsdåd af värsta slag. Strindberg Skärk. 151 (1888). En gång i världen var man rädd för mörkret. För trädens otäcka händer, som trevade en i ryggen. Selander MarkMänn. 141 (1937). Han trevade tofflorna på fötterna och gick mot dörren. Johnson GrKrilon 145 (1941).
2) i p. pr. i adjektivisk (o. adverbiell) anv.: som trevar; ofta bildl., övergående i bet.: avvaktande o. försiktig, prövande, tafatt. Ett trevande anfall av lagets forward. Det blev en trevande öppning på börsen. Holmberg 2: 868 (1795). Docenternas trefvande försök till undervisning. PedBl. 1876, s. 35. Roderrörelserna (hos flygeleven) äro i början trevande och osäkra. Söderberg PrFlygl. 1: 43 (1935). Samtalet kom trevande i gång. Heerberger Dag. 7 (1939). Nu smyger novemberdagen en trevande solglimt in i rummet. Siwertz Tråd. 70 (1957). De hörde långsamma trevande steg uppför trappan. Gripe Tordyv. 109 (1978). Angående frågan om hur han .. kom på oss, sa han trevande, så kan man förstås ha olika teorier. Nesser FallG 436 (2003).
TREVA FÖR SIG. (†) känna sig för. Bättre trefwa för sigh, än falla i groopen. Grubb 292 (1665). Trefvande för sig gick han längs efter väggarne förbi väfstolar, spinnrockar och söndriga husgeråd. Kerfstedt Bränn. 16 (1899). —
TREVA IN10 4. (numera bl. tillf.) med trevande rörelse föra in. (Han) trefvar in med ena handen (genom gluggen) ock ämnar lyfta fläsksidan af kroken. Landsm. V. 6: 73 (1885). —
TREVA OMKRING10 04, äv. KRING4. med trevande rörelser gå omkring; äv.: med händerna o. d. treva (efter ngt). Det kan bli mången långsamt nog att trefva / I lifvet kring, som snäckan kring sin ö. CVAStrandberg 1: 201 (1857). Han nådde bordet, der han började trefva omkring efter svafvelstickorna. Carlén Köpm. 1: 493 (1860). —
TREVA OMKRING SIG10 04 0, äv. KRING SIG4 0. Afzelius SæmE 67 (1818). Han låg stilla .. började treva omkring sig, det kändes som grus och stickor. Martinson KärlekKr. 61 (1947). —
TREVA SIG FRAM10 0 4. trevande ta sig fram; känna sig fram; äv. bildl. Björkegren 2637 (1786). Med den stora lyktan i handen trefvade man sig fram öfver backar, gropar och stenberg. Anderson Stadsl. 109 (1912). Samtalet trevade sig fram. Mankell Villospår 226 (1995). —
TREVA SIG IN10 0 4. trevande ta sig in; äv. bildl. Melander ArbTröj. 252 (1917). Gardinerna rasslade och ett oktoberfärgat ljus trevade sig in. Hammenhög Torken 82 (1951). —
TREVA SIG NED10 0 4 l. NER4. trevande ta sig ner. Och så smälls dörren igen och man trefvar sig ner för vindeltrappan. Bergman o. Söderberg KHjalleBo 108 (1892). (Björnungen) trefvade sig ned från gren till gren i kronan och sen på knabbarna utför stammen. Berg Sjöf. 112 (1910). —
TREVA SIG TILLBAKA10 0 040. När rövarfolket .. i det djupa mörkret hade trevat sig tillbaka till rövarkulan, saknade de abbot Hans. Lagerlöf Saga 154 (1908). —
TREVA TILLBAKA. (†) med trevande rörelser gå tillbaka. Som ledd af osynliga händer, tycker jag mig trefva tillbaka på de stigar, där jag förr gått och där hvarje steg nu vållar mig smärta. Geijerstam KampKärlek 319 (1896). —
-ORGAN. (numera mindre br.) (känsel)organ som används att treva med. När dessa fenstrålar sträckas framåt, tjäna de som utmärkta treforgan. Stuxberg Fisk. 71 (1894). (Då skalbaggarnas antenner) företrädesvis användas som känsel- eller trevorgan, äro de (osv.). Adlerz SvSkalbagg. 3 (1916). SAOL (1998).
TREVARE, r. l. m. till 1.
1) känselspröt; tentakel (jfr prövare 3); äv. (o. numera bl.) bildl., särsk. i sådana uttr. som ha (sina) trevare ute l. sända o. d. ut (en) trevare. Bläckfisken .. har 8 armar och 2 långa trefvare. Linné MusReg. 94 (1754). På hufwudet hafwa .. (blötdjuren) ett par känseltrådar, kallade Trefware, hwilka de indraga, då de möta motstånd. Hartman Naturk. 230 (1836). (Morrhåren) tjena hos .. (rovdjuren) såsom en slags känselorganer eller trefvare, särdeles i mörkret. Sundevall Zool. 25 (1858). Lotar hade sina trevare ute för att undersöka, om han inte skulle kunna spela ut Ludvig mot Karl. Grimberg VärldH 5: 408 (1931). Efter en tid sträckte han ut hemliga trevare till både det svenska och det franska kabinettet. Grimberg VärldH 9: 550 (1940). En konkurrentfirma .. hade sänt ut en trevare på egendomsmarknaden igen. Johnson GrKrilon 385 (1941).
2) [utvecklat ur 1] avvaktande l. försiktig ansats l. sondering (se sondera 4, 5); särsk. i uttr. göra (en) trevare. Då det .. numera oftast händer, att en på högre ort närd plan eller önskan först synes i någon tidning såsom ett slags trefvare och derefter upptages på allvar .. så kunde man ju tänka, att (osv.). SDS 1900, nr 424, s. 1. Min håg stod åt lantdomarvägen, men efter åtskilliga trevare åt det hållet beslöt jag mig för att försöka min lycka i Stockholm. Hamilton Hågk. 170 (1928). Varje större industriman här i landet kan .. intyga, att ivriga trevare gjorts för att få i gång en större svensk-rysk handel. ÖgD 24 ⁄ 8 1946, s. 3. Vänsterpartiet gav en trevare om ett gemensamt (förstamaj)tåg med socialdemokraterna men fick inget napp. SDS 29 ⁄ 4 1992, s. C10. jfr freds-trevare.
Ssgr (till trevare 1): trevar-lav. bot. laven Peltigera polydactyla (Neck.) Hoffm. (vars lober påminner om trevande fingrar); jfr trev-lav. Krok o. Almquist Fl. 2: 129 (1907). Trevarlav, Peltigera polydactyla .. Bålen .. har breda, uppstående och fingerlika lober med rödbruna fruktkroppar i spetsarna. NE (1995).
-ål. (†) ålliknande fisk av släktet Gymnotus Lin. En art Trefvarål är elektrisk och ger häftiga stötar då han vidröres. Regnér Begr. 252 (1803). Möller (1807).
Spalt T 2457 band 35, 2007