| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRINITARISK trin1ita4risk, adj.; adv. -T.
teol. o. kyrkohist. som har avseende på l. sammanhänger med treenighetsläran; särsk. om person: som är anhängare av denna lära. En trinitarisk Gudomlighet. Nyblæus RelUpps. 187 (1868, 1872). Någon trinitarisk grubblare, som stötte sig på uttrycket ”Jesu ande”, utströk ”Jesu”, så att endast ”anden” qvarstod. SvTidskr. 1873, s. 391. De trinitariska och kristologiska dogmerna. 2NF 21: 578 (1914). —
Spalt T 2516 band 35, 2007