| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TURBERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (†) bringa (ngt) i oordning; ställa till oreda i (ngt) l. för (ngn); äv.: på ett märkbart (vanl. negativt) sätt inverka på (ngt). The Påler hade turberat och förwirrat den Ryske stat, och alle det Ryske Rijketz Inbyggiare emot hwar annan, och till oenigheet ophissat och eggiat. Stiernman Riksd. 692 (1614). Wij wethe at Satan legger sigh på thet högsta flijt om at turbera alla goda Ordningar i landena. Rothovius Äropr. C 1 a (1633). På dett Landzhöfdingen icke må sigh siälff turbera i sine acter och aff glömscho, som vnderstundom wäll skiee kan, förandra resolutionerne. LReg. 206 (1635). (De) Finna denne Hertigens action af den natur, at han turberar Hans Maij:ts säkerheet. RARP 9: 22 (1664). För en af .. (Rudbeckius) utgifven ryktbar skrift om de lärdas privilegier, blef han beskylld att vara papist och att turbera regementet. Agardh o. Ljungberg I. 1: 142 (1852). Ekborhn (1904). — jfr O-TURBERAD. — särsk.
a) störa (ngt). Att han sådanne breef infört hafwer, der med pax publica är turberat blefwen. RA II. 1: 204 (1612). (De danska officerarna) lade sig til god roo, som ljkwel snart blef turberad för them. Spegel Dagb. 44 (1680). Om någon af Consistorio finnes trätosam och tager sig före att turbera sessionen .. tå skall han först fogeligen .. förmanas. KOF 3: 195 (1682). Wij hafwa stormat M. K. Brs hus, turberat Edra circlar och, det mäst är, förhindrat M. K. Br. ifrån sin landthushållning. Linné Bref I. 5: 170 (1769).
b) röra om l. upp (ngt, särsk. väder). (Hon har) med den ondes hjälp turberat elementerna och människor till skada hårdt väder gjort, dömdes att halshuggas. Gadelius Tro 2: 193 (cit. fr. 1675). Januarius .. (7–8) Turberat wäder. Kexlerus Alm. 1678, s. 4. I den scen, der Walden turberar fruns garderobe, fick H. tag i en hög med råsk, och gamla pjexor. Topelius Dagb. 3: 341 (1838).
2) (†) lägga hinder i vägen för (ngt l. ngn), hindra l. förhindra; hämma (ngts l. ngns) framfart o. d. Ingen ähr .. som frågher effter koppar, effter alle commercia deruthe turberes, passagierne tilslutes och licenterne ophäfves. OxBr. 10: 282 (1625). Vele I .. eij heller turbere Fougden att bortföra huad hann vill. AOxenstierna 4: 510 (1629). Tå skole .. (faluborna) igenom the andre Tulplatserne och Städerne frie passera, och af ingom turberade eller förhindrade blifwa. Bergv. 1: 132 (1649). K. M:t sadhe att Hollenderne hade sökt en platz .. twärtemot Skaghen, där han söker wara oss i wäghen och turbera navigationen. RARP V. 1: 116 (1652). (Både soppa o. sup) turbera Watnets lopp, och hindra des rätta Wärckan i Kroppen, i det de förblanda sig med Watnet i Blodet, hwar af Watnets rätta egenskap hindras. UHiärne Underr. 40 (1702). Melanderhjelm Astr. 1: 178 (1795).
3) (†) bringa (ngn) (andligen l. mentalt) ur balans; oroa l. bekymra l. förvirra (ngn); äv.: illa beröra l. uppröra (ngn). Det oförmodelighe fallet, som vår allernådigeste Konungh .. ähr råkad uti, så veet Gudh, huru det oss alle på denne sidhe turberer. OxBr. 10: 291 (1627). När församblingen .. skola göra sine böner, komme en part oförståndiga framlöpandes i Choren .. ther med the icke lithet turbera och förarga them, som liggia på sin knää och göra sine böner till gudh. NorrbHembSkr. 1: 445 (1651). Ja, så länge tu lefwer, ästu .. Förandringar vnderkastat: Så at tu måste offta aldeles emoot tin Willia wara; Nu gladh, nu sorgse, nu roligh, nu turberat. Preutz Kempis 335 (1675). (Han ville ta tillbaka) det han i hastighet och turberad af de månge honom föresatte frågor kommit att säija. ConsAcAboP 9: 69 (1706). Vår menighet turberas af många tok-prat, som ej annat kunna än göra henne yr. Porthan BrCalonius 249 (1796).
Spalt T 3209 band 35, 2009