| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPPLYSA up3~ly2sa, förr äv. UPPLJUSA, v. -er, -te, -t, -t (se för övr. LYSA, v.2). vbalsbst. -ANDE, -ERI (†, Atterbom SDikt. 1: 157 (1807), Atterbom Minn. 576 (1819)), -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.), -ERSKA (tillf., SvD(B) 26/5 1953, s. 10, osv.).
A.
1) förse (ngt) med ljus, lysa upp, göra ljusare; äv. intr. (se särsk. c): flamma l. blossa l. lysa upp. Herren i högdenne (har) budhit them (dvs. stjärnorna) vplysa werldena. Syr. 43: 10 (Bib. 1541). Denna nakna boning uplyses af et enda smalt ljus. Björn FörfYngl. 89 (1792). I hast upplyste en mängd raquetter och strax därpå ett präktigt fyrverkeri. Hauswolff hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 125 (1808). Det började bli mycket mörkt och den vägsträcka de hade framför sig var inte upplyst. Edelfeldt Rit 115 (1991). — jfr HALV-, O-, STJÄRN-UPPLYST. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) med hjälp av färg l. illustrationer o. d. ge (ngt) ett ljusare l. lättare intryck; äv. (utan klar avgränsning från 2 (a)): tydliggöra. De renritade Chartorne, som Landtmätarne böra til Contoiret insända, måge wara .. med tienlige färgor uplyste. PH 5: 3391 (1752). Lämpeliga trädsnitt uplysa förtreffeligen hela detta verk. SvMerc. 1764, s. 60.
b) om ngns leende l. ögon: lysa upp (ansikte). Ansigtet var blekt, och man kunde säga att det verkligen upplystes af tvenne stora, mörka ögon, som hade allt det strålande, qvicka och mystiska af stjernor. Bremer Pres. 19 (1834). Huru betrycht han än var, upplyste doch ett leende hans ansigte. Carlén Köpm. 2: 198 (1860).
c) (†) intr.; klarna; särsk. om dag: ljusna, gry. Thenna dagh som nu är vpliust, är edher worden en önskande lycksaligh dagh. Petreius Beskr. 2: 68 (1614). (Sv.) Uplysa, klarna, (fr.) se mettre au beau. Möller (1755).
B. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.
2) kasta ljus över (ngt) l. ta fram i ljuset o. d.; äv.: bringa (ngn l. sig) klar insikt; äv. i uttr. upplysa sitt ansikte (se ANSIKTE II 8 j). — särsk.
a) (†) belysa l. förklara l. förtydliga (ngt); klarlägga (fråga l. förhållande o. d.); äv.: ge l. få upplysning (se d. o. 2 c) om, tala om. (Detta brev) är it clart lyws, nogh förmåendes vp lysa och forclara heela scrifftena. FörsprRom. 1 a (NT 1526). (Adelsmännen bör) wara omtänckte, huru the sitt ährenamn och Sköldemärcke icke förwärra; vthan mehra vplysa kunne. Isogæus Segersk. 747 (c. 1700). Märta Baner, upplys för mig allt detta. Gustaf III 2: 126 (1783). Skrifter och handlingar, som upplysa någon del af Nordens historia. HSH 1: Föret. 4 (1816). Tillåt mig, eders nåd .. att upplysa orsaken dertill. Livijn 1: 351 (1824). Hur ledsamt .. (vid brevväxling) att wänta 8–10 dar, för att få swar på en fråga, som man genast wille hafva upplyst! 3SAH XLVIII. 2: 232 (1842). HT 1934, s. 325. — jfr O-UPPLYST.
b) (numera bl. i psalmer o. d. från ä. tid) om Gud l. högre makt: göra (person l. själ l. förstånd o. d.) mottaglig(t) för lärande l. förståelse i andligt o. religiöst avseende. Stadhe(n) behöffuer icke sool eller måna, ath the skola lysa ther inne, för ty gudz clarheet vplyser honom. Upp. 21: 23 (NT 1526). Gudh som tich skapat haffuer / han vplyse tich och giffwe tich wijzsdomsens salt. OPetri Hb. A 4 b (1529). Then Helge Ande .. uplyser wårt mörcka Förstånd, helgar och behåller osz i en rätt och saliggörande troo. Swebilius Cat. 2: 51 (1689). Börande en rätt Nattwardsgäst då tänka på Rättferdighetenes sol Jesum Christum, at han må Siälen uplysa. KulturbVg. 3: 31 (1748). Ps. 1986, 677b: 3.
c) lämna upplysning (se d. o. 2 c) till l. informera (ngn); ge (ngn) kunskap, bringa till förnuft l. insikt; särsk. (o. i sht) med bestämning inledd av prep. om (i sht förr äv. (ut)i l. med), betecknande det som kunskapen l. insikten avser (äv. utan obj.); äv. med refl. obj.; förr äv. med både direkt o. indirekt obj.; i p. pr. ofta i mer l. mindre adjektivisk anv.: klargörande, informativ. Jag vill upplysa (om) att rökning är förbjuden på tåget. Svaret var föga upplysande. Vnder thenna höghwijse Konungen wordo Götherna både medh mandom och wijsdom storligen vplyste. Schroderus JMCr. 37 (1620). At bättre uplysza Barnmorskan uti detta Werket, skal än et annat Exempel föreställas. Hoorn Jordg. 1: 233 (1697). Min biskop upplys mig detta hemmeliga i Guds stora Mathematiqve. CAEhrensvärd Brev 2: 388 (1800). Huru han blifvit bekant med Laura, kunde han platt intet begripa, och föresatte sig derföre, at vid första tilfälle genom henne sjelf, uplysa sig derom. Cederborgh UvT 1: 86 (1809). Barberaren upplyste genast, att han rakat sin hyresvärd på morgonen af samma dag denne rest bort. Rydberg Myt. 2: 454 (1889). H. N. Andersen gav inget direkt löfte, men det var ett upplysande samtal. Wigforss Minn. 2: 61 (1951). Thore Petre avbröt och sade att dessa siffror kände han till, han behövde inte upplysas om det som antecknades på brukskontoret. Erkelius SåsomEld 260 (1989). — jfr O-UPPLYST o. SAK-UPPLYSANDE.
3) (†) (offentligt, i sht i kyrka l. vid ting) göra (ngt) känt, kungöra, lysa (se LYSA, v.2 8); särsk. med avs. på hittegods o. d. (jfr LYSA, v.2 8 a α); äv.: erbjuda (egendom) till inlösen l. försäljning; äv. utan obj. Ett lagligitt, wenligitt, och opliusth Jorde skipte. G1R 7: 31 (1530). Johan Olsson (tog) samma kanna och lätt uplysa hänne här och där i Stocholm och ingen kändes wijd henne. GävleDomb. 32 (1631). Simon Blom leet opliusse Lars Palickas gårdh första gången, som han .. honom både löst och fast pantsatt hafuer. BtÅboH I. 6: 26 (1633). Slötz, att den, som finner och eij uplyser, böte dubbelt emot des wärde, som funnit är. FörarbSvLag 2: 69 (1696). Morgongåvan .. upplystes på giftasqvällen. Nordström Samh. 2: 55 (1840). Cannelin (1939).
4) i p. pf. ss. adj. i bildl. anv. (äv. dels i substantivisk anv. (se a), dels i adverbiell anv. (se särsk. c)).
a) om person: som har (god utbildning l. goda kunskaper o. därmed) förmåga att tänka självständigt o. fördomsfritt; bildad (se d. o. 2), civiliserad, kultiverad; särsk.: som är präglad l. påverkad av upplysningstidens idéer; i sht förr äv.: som har uppnått förstånd o. insikt i religiöst avseende; äv. i substantivisk anv., om upplyst person; förr äv. om själ o. d. (se slutet). Hebr. 6: 4 (NT 1526). Ingen Menniskia (kan) blifwa vplyst, en sann boot och bättring förvtan. Muræus Arndt 1: 323 (1647). Det är de upplystare, säger man, som undertryckt de oupplyste. Rosenstein 2: 217 (1789). Kungen .. skrattar; högt, öppet, hjertligt, med den upplyste skeptikerns skratt. Strindberg NRik. 4 (1882). På hemresa via Versailles lyckades Gustav III sluta ett subsidieavtal och hyllas i Paris som upplyst monark. NE 8: 207 (1992). — jfr HALV-, HÖGST-, HÖGT-, O-UPPLYST m. fl. — särsk. (†) i överförd anv., om förstånd l. själ o. d.; äv. om ögon l. blick hos person som har insikt o. kan se klart. Emedan vthi denne resolution icke allenast E:rs .. Excell:ces Högt uplyste förstånd, vthan och synnerlige ynnest och nåde, märkeligen skijner och lyser. BraheBrevväxl. II. 1: 79 (1656). Alt sådant gaf några af Interessenterne uplysta ögon, at se honom bättre på fingrarna, då de snart funno hans .. bedrägeri. Schultze PVetA 1762, s. 24. En syster .. / Hvars öga, upmärksamt på målet för mit väl, / Har sänkt en uplyst blick uti Christinas själ. Kellgren (SVS) 3: 207 (1785). Et odladt vett, en uplyst själ, / Hvad! kunna böcker blott det skänka? Lenngren (SVS) 2: 209 (1798). Fehr Und. 13 (1894).
b) med sakligt huvudord, särsk. betecknande dels tidevarv o. d.: som präglas av upplysningens (se UPPLYSNING 3) idéer, dels opinion l. allmän mening o. d.: som präglas av insikt o. förstånd; särsk. i uttr. den upplysta despotismen (jfr DESPOTISM 1 (a)). Denna högt uplysta tijden, som de lärda mena intet mörker mera hafwa. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 289 (1679). Den caracteristiska egenskapen af wårt så kallade uplysta och philosophiska Tidehwarf består deri, at ej ärkänne någon sanning. SP 1779, s. 461. För hvarje föreslaget stadgande tänkte jag .. på hvad jag trodde af den upplysta allmänna meningen fordras. De Geer Minn. 1: 238 (1892). Man vet .. att .. flere regenter hyllade den s. k. ”upplysta despotismens” principer, d. v. s. de ville göra sina folk lyckliga enligt förnuftets fordringar, men utan folkets medverkan. Vasenius Harm. 146 (1908). (Morden hade) upprört den upplysta opinionen till den grad att Senaten tvingats tillsätta en särskild undersökningskommission. Jersild 50Fräls. 66 (1984).
c) (†) i adverbiell anv.: på sätt som kännetecknas av insikt o. förstånd. Skulle några eller flere af (borgar)ståndets ledamöter besitta en för hela riket skadlig befunnen förmån, så lära de upplyst finna, att denna förmån är äfven för dem sjelfva skadlig. Chydenius 318 (1766). Ibland Martyrer och Helgon .. uppräknar Förf. främst Eric den Helige och ogillar högst upplyst ”det öfverdrifna i hans späkningar”. SvLitTidn. 1821, sp. 234. Franzén Skald. 6: 263 (1838).
Spalt U 554 band 36, 2011