Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VERKEN vær3ken2, r. l. m. (WoJ (1891) osv.) l. n. (Holmberg Skand. 29 (1849) osv.).
Ordformer
(varken (hw-, w-) 1765 (: varkens tyg)–1888. verken (hw-, w-, -ck-) 1718 (: hwerkens skiört) osv. värken (w-, -ck-) 1733 (: värkens kiortel)–1963 (: värkensplagg))
Etymologi
[sv. dial. (Skåne, Hall., Smål.) värken; jfr fd. hverken (d. hver-garn), nor. dial. verken; av mlt. werkgarn, varpgarn, ssg av werk (se VERK, sbst.2) o. garn (se GARN)]
(om ä. förh. i Sydsv.) om enklare vävnad med varp av lin l. bomull o. inslag av ull, halvylle; i sht använd till kläder. BoupptVäxjö 1746. Deras hustrur väfva lärft, blaggarn, vallmar och värken. Osbeck Lah. 218 (1796). Gossarne voro klädda i blå sommarkläder af så kalladt verken, hvilket tyg tillverkats i hemmet. LfF 1897, s. 235. Tygräckorna .. utgjordes .. till övervägande del av hemvävda halvylleklädningstyger, alltid kallade verken. Sahlin SkånFärg. 100 (1928).
Ssg (†): VERKENS-SKÖRT. kjol av verken; jfr skört 3. Svensson SkånFolkdr. 315 (cit. fr. 1718).

 

Spalt V 747 band 37, 2017

Webbansvarig