Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VIRIL viri4l, adj. -are. adv. -T.
som har de egenskaper som anses utmärka en man, som är l. beter sig som ”en riktig man”, maskulin (jfr MANLIG 8); som är l. anses vara full av kraft l. styrka o. dyl. l. utstrålar l. uppvisar sexuell förmåga; äv. om sak, dels: som är l. liknar en mans (jfr MANLIG 9), dels: som anstår en man (jfr MANLIG 9 e). Pfeiffer (1837). Jag må tillstå att .. (operasångerskan) var förträfflig, isynnerhet i de nummer, der det fordras en större så till sägandes – viril fullhet. Sturzen-Becker 1: 162 (1861). Han är utpräglat viril, kvinnor vet han inte mycket om. OoB 1918, s. 647. Han är själv för viril och vital, för livaktig och livsduglig för att kunna förneka, att livet är någonting gott och värdefullt. RöstRadio 1933, s. 468. Hans väsen utströmmade en stark, viril charm, som inte minskades av att han ännu hade kvar något lite primitivt och oslipat i sitt sätt. Heerberger Dag 247 (1939). (A. Zorn) övergick från akvarell till den virilare oljefärgstekniken och vann snabbt ära och framgång i den stora världen. SvD(B) 21/8 1960, s. 5. Män får bli gråhåriga och rynkiga och ändå vara virila. Livet40Ocens. 113 (2009).
Spalt V 1326 band 37, 2017