| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VRÖVEL vröv4el l. vrø4vel, äv. VRÖVL vröv4l, n.; best. vrövlet.
(vard.) tomt l. dumt prat, struntprat, nonsens; äv. allmännare: strunt l. skräp o. d. (Brevet) innehåller .. blott snack och vrövl och undflykter. Sturzen-Becker 1: 259 (1857). För att slippa onödigt vrövel kunde man lagfästa att ingen i kommunalstämman finge yttra mer än högst tretti ord. Fröding Eftersk. 2: 41 (1894, 1910). Till och med de mest avtrubbade måste vid detta laget inse, att pratet om ryssarnas besegrande är rena vrövlet. GHT 1944, nr 172, s. 9. På 1960- och 70-talen härskade åsikten att allt gammalt var vrövel. SvD 9/4 2006, s. 8. — jfr RIKSDAGS-VRÖVEL.
Spalt V 1637 band 38, 2019