Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄGIRIN ä1giri4n, äv. (i icke fackmässigt spr.) ÄGERIN ä1geri4n l. (numera mindre br.) EGIRIN e1giri4n, r.; best. -en; pl. (om olika slag) -er.
Ordformer
(egir- 19071952 osv. äger- 1996 osv. ägir- (ae-) 1840 osv.)
Etymologi
[bildat 1834 av den nor. prästen H. M. T. Esmark, till namnet på den nord. havsguden Ägir med tanke på fyndorten i havsbandet vid Langesundsfjorden]
mineral. om monoklint, grönt l. brunt till svart silikatmineral tillhörande pyroxengruppen o. kännetecknande för alkalihaltiga eruptiva (i Sv. på enstaka ställen förekommande) bergarter. Plantamour analyserar ägirin från Brevig. Det är et hornblende, som håller natron. Berzelius Brev 11: 228 (1840). I genomfallande ljus är egirinen gräsgrön; brunaktiga varieteter bruka benämnas akmit. 2SvUppslB 23: 596 (1952).

 

Spalt Ä 68 band 39, 2023

Webbansvarig