| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄKTA äk3ta2, v. -ade ((†) p. pf. -enn BtFinlH 4: 381 (1569)). vbalsbst. -ANDE, -NING (†, LfF 1836, 2: 43, Dalin (1855)).
a) (†) med avs. på oäkta barn: legitimera (se d. o. 2 a); jfr b. Tå han lågh på sinne sottasängh, lät han viya sigh widh sina frillo, på thet han skulle echta sin son. OPetri Kr. 266 (c. 1540). Dän siste, han hafuer belägrat, haf[wer] han lofuat echtenskap och will ächta hennes barn. ÄARäfst 190 (1596). At .. the Barn som vthaff them för then tidhen woro födde, måtte för theras ächtadhe Barn .. håldne blifwa. Schroderus Liv. 660 (1626). Igeno(m) gifftermålett bliff(ue)r barnett echtadtt och scandalu(m) afftagitt. VDAkt. 1655, nr 182. Geijer SvFolkH 1: 241 (1832).
b) ingå äktenskap med (ngn); förr särsk. med inbegrepp av bet. a, i sådana uttr. som äkta moder och barn; äv. i reciprok anv.; förr äv. med indirekt refl. obj. Om någhor tagher sigh hustru, och ächtar henne. 5Mos. 24: 1 (Bib. 1541). At lijka såsom ingen Christen skal wara effterlåtit at ächta sigh någon aff sijn eghen, altså ey heller aff sijn Hustrus slächt. Schroderus Os. 1: 362 (1635). Om then, som för fader skylles antingen nekar till barnetz ägande, eller kännes fuller widh thet, men aldeles treskas och wägrar sigh willia modren och barnet ächta .. , tå döpes barnet (utan dröjsmål). KOF II. 2: 44 (c. 1655). En man och en qvinna, som äktat hvarandra. Palmén JurHb. 133 (1859). Att hon säger sig vara villig att äkta vem som helst. Englund Silverm. 171 (2006). — jfr BE-ÄKTA.
2) (†) motsv. ÄKTA, adj. 3 b γ: gm sammanförande av växtdelar (särsk. okulering l. ympning) förädla (växt). Af kärnor från Sommarfrukt uppdrager man stammar, hvilka man ägtar med sommarfrukt. Lundström Trädg. 1: 128 (1831). Då man äktar frukt-träd .. bör man sammanfoga någorlunda likartade träd-slag, i anseende till wedens beskaffenhet. LfF 1836, 2: 42. Cannelin (1939).
Spalt Ä 85 band 39, 2023