| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄRA æ3ra2, v. -ade (Mark. 7: 6 (NT 1526) osv.) ((†) pr. sg. -er Skogekär Bärgbo Wijs. 23: 2 (1652, 1682; i rim), Frese VerldslD 83 (1713, 1726); pr. sg. pass. -es Lucidor (SVS) 382 (1674; uppl. 1997); p. pf. ärd (-dt) Wivallius Dikt. 100 (c. 1643; i rim), Lucidor (SVS) 292 (1672; uppl. 1997; i vers)). vbalsbst. -ANDE; -ARE (†, anträffat bl. ss. vbalsbst. till ssgn VAN-ÄRA).
1) hålla (ngn l. ngt) i ära (se ÄRA, sbst.2 1), hedra l. vörda; äv.: visa (ngn l. ngt) ära (se ÄRA, sbst.2 4) l. uppmärksamhet (jfr HEDRA, v. 2); särsk. i sådana uttr. som ära(s) den som äras bör (jfr BÖRA 1 a slutet o. ÄRA, sbst.2 4 a), ära ngn för ngt. Ty gudh hafuer budhit och sagt, Tw skal ära fadher och modher. Mat. 15: 4 (NT 1526). Att ingen den andre .. häda och försmäda skall, uthan hwar annan elska, ähra, hielpa och befordra. Schmedeman Just. 87 (1590). Fast iagh icke nu fåår see eller tala med E. Exc., så skal iagh dog altijd uthi mit hierta ähra och vyrda E. Ex. OxBr. 12: 638 (1642). Och när de Jesum sielf, wid brunnen, råka fingo, / War allas deras bön, Han wille med dem gå, / Och ära deras stad: Han giorde det också. Kolmodin QvSp. 2: 76 (1750). Skaldekonsten ärades i forntiden mera än nu. Wisén Oden 40 (1873). Wyntoun .. ärar Barbour för hans märkliga epos. KyrkohÅ 1941, s. 101. (Det är så) att det är ett stort och gediget arbete från eldsjälar i Rimbo som gjort att frågan över huvud taget kommit upp på dagordningen, äras den som äras bör. NorrtT 10/4 2017, s. 3. — jfr BE-, O-, VAN-ÄRA o. HEL-ÄRANDE. — särsk.
a) (numera bl. i religiöst spr.) med avs. på Gud l. Jesus, äv. Guds namn o. d.; förr äv. i uttr. med mer l. mindre försvagad bet., betecknande att ngn är glad l. lättad över ngt, särsk. i uttr. Gudi ärat (jfr GUD II 6); äv. i anv. motsv. b, d. Thetta folkit ärar mich medh leppanar, men theras hierta är longt j frå mich. Mark. 7: 6 (NT 1526). För tin kamp, o Jesu käre, / Tigh nu hela werlden ähre! Ps. 1695, 170: 7. Blef jag Gudj ährat så frisk, att jag begynte att gå uth. KKD 1: 29 (c. 1710). Gud uppehålle Kongl. Bibel-Commissionen, samt gifwe dem Nåd så kunna .. utföra sit under händer hafwande högst wiktiga arbete, at den Store Guden derigenom äras. Wallquist EcclSaml. 1–4: 58 (1782). Du skall vandra värdigt Herren, så att hela den vandel genom helighet och rättfärdighet ärar hans namn, som du bär. Böös Betr. 11 (1903).
b) i förb. med prep.-uttr. inlett av med, angivande det varmed ngn l. ngt visas ära; särsk. mer l. mindre liktydigt med hedra (se HEDRA, v. 2 slutet) l. (hedrande) begåva; jfr a. Ty herren haffuer behagh j sino folke, han ärar the elende med saligheet. Psalt. 149: 4 (öv. 1536). Teslikes haffua och alla the, som bescriffuit och skickat landzlaagh, äratt æcktenskapet medh stora och herligha priuilegier. LPetri Œc. 12 (1559). Anndre .. som hann medh adhelighe tittlar titulerer och ährer. OxBr. 5: 271 (1624). Hvi gaf mig ej lyckans gud / Rikdomens lysande håfvor, / Att jag finge min sköna brud / Ära med gyllene gåfvor! Sätherberg Blomsterk. 53 (1879). Själva madame de Stael ärade henne med en oförberedd visit, som avlöpte synnerligt tillfredsställande. Johanson SpeglL 117 (1908, 1926).
c) (numera mindre br.) i uttr. ära ngt i ngn l. ngt, i fråga om att värdesätta ngt (i sht egenskap l. förmåga) hos ngn l. ngt. Kongl. Maj:ts nådiga wilja är, det desze Nådetekn af allom hållas i tilbörlig wyrdning, och at i dem äras de dygder, egenskaper och förtienster, hwaraf de äro lysande Wedermälen. PH 5: 3109 (1751). Knut Wicksell ärade i honom den hängivne, i alla skiften trofaste vännen. Höglund Branting 2: 337 (1929).
d) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: vördad l. aktad l. högt värderad; särsk. ss. hedrande epitet l. artighetsbetygelse; äv. substantiverat; jfr a. Adam är ärat offuer alt thet som leffuer, at han then förste aff gudi skapat wart. Syr. 49: 11 (öv. 1536). Tå jag nu med min ärada och trogna embets-broder .. saken öfwerlagdt hade. Münchenberg Scriver Får. 155 (1725). Ärade skrifvelsen af d. 2 hujus .. har jag haft äran idag mottaga. Retzius BrFlorman 87 (1830). Du thronar på minnen från fornstora dar, / då äradt ditt namn flög öfver jorden. VSvFolksång. 2 (1845). Jag tacksamt vill kyssa den ärades hand. Sätherberg Blomsterk. 65 (1879). Ärade mötesdeltagare, värderade församling. Johnson Slutsp. 53 (1937). — jfr HÖGST-, HÖGT-, O-, VÄL-ÄRAD.
2) vara hedrande för l. kasta glans över (ngn l. ngt), hedra (se HEDRA, v. 3); numera i sht med opers. det ss. formellt subj. Såsom hwar oc en dygd ährar them som ära med henne beprydda. Muræus Arndt 1: 251 (1647). Det ärar krigaren att ära de tankens fredliga yrken som förädla och pryda lifvet. Geijer I. 8: 450 (1820). Ett mod och en uppoffring, som ärar henne och det kön hon tillhör! Rydberg Brev 1: 40 (1866). (Sedan) gjorde han allt för att blidka och försona Ragnars söner. Därtill hörde i främsta rummet en ärande högsättning. 2VittAH XXXI. 6: 16 (1892). Det ärar vårt Sverige att politikerna .. tycker att kulturen är viktigt också under en pandemi. GbgP 9/4 2020, s. 40. — jfr BE-, VAN-ÄRA.
Spalt Ä 356 band 39, 2023