Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄSPE äs3pe2, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. äspe; motsv. fvn. espi (i ortnamn); till ASP, sbst.2, på samma sätt som bl. a. BÖKE till BOK, sbst.1 (jfr SFries Studier över nordiska trädnamn (1957))]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) aspbestånd l. aspdunge; äv.: aspträ; jfr ASPE, sbst.2 Enligt en annan vändning af sägnen (om asplövens darrande) var Vår Herres kors gjordt af äspe. Hyltén-Cavallius Vär. 2: XXXIV (1868). Man sitter och stirrar ut genom fönstret, ner mot det lilla äspet i sänkan. DN 14/7 2003, s. B2.
2) (†) ss. förled i ssgr: asp-.
Ssgr (†): (1, 2) ÄSPE-KÄPP. aspkäpp. Swedberg Ordab. (1725). —
(2) -LÖV. asplöv. Rääf Ydre 3: 168 (i handl. fr. 1624).

 

Spalt Ä 417 band 39, 2023

Webbansvarig