| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅTA å3~ta2, äv. ÅTAGA å3~ta2ga, v. -tar resp. -tager, -tog, -tagit, -tagen (se för övr. TAGA, v.). vbalsbst. -TAGAN (†, GävleDomb. 66 (1633)), -TAGANDE, -TAGNING (†, Linc. Z 1 a (1640)); jfr ÅTAG.
1) (†) ta på l. fatta tag i (ngn l. ngt) (i syfte att åstadkomma ngt); jfr ANTAGA I 1, PÅTAGA 1. Hans hand giorde henne åter leffuandes, genom itt blot åtagande. PErici Musæus 2: 338 b (1582). (Lat.) Deprehendo .. (sv.) Åtaga. Linc. Z 1 a (1640); möjl. till 2. — jfr PULS-ÅTAGANDE.
2) (†) refl.: ta på l. ikläda sig (ngt) (jfr PÅTAGA 4); äv. oeg. l. bildl., särsk. i fråga om antagande av annan yttre form l. identitet l. uppsyn o. d.: antaga (se d. o. III 2); äv. i liktydig icke refl. anv. (jfr PÅTAGA 3). Beskåda .. wår Frelsare i sitt åtagna kött. Phrygius HimLif. 5 (1615). För än man begifwit sig uppå wägen at Spå, åtagandes thärjämte et oförskiämt Ståhl-Ansickte. Block Progn. 7 (1708). Den, som legder är, och endast för egen fördel åtager sig Herda-namn. Bælter JesuH 5: 184 (1759). Om jag ej swarar kunde ni ju tro / Att mållös ärelystnad teg och willigt / Åtog sig kunglighetens gyldne ok. Hagberg Shaksp. 5: 232 (1848).
3) (†) komma på l. ertappa (ngn med ngt otillåtet); i sht i p. pf., särsk. i uttr. bar åtagen (se BAR, adj. 3 b). G1R 3: 34 (1526). The som effter thenne vprättade Stadgan ther medh åtaghas, skole .. vndergå Hoorkarlars Straff. Schroderus Os. 2: 373 (1635). Det orichtige, antingen Wigt, Aln, eller Måhl, hwar med han är åtagen, (skall) honom fråtagas och sönderslås. Stiernman Com. 3: 316 (1665). Nehrman PrCr. 116 (1759).
4) refl.: säga sig vara villig till (ansvar för) (ngt); förr äv. i icke refl. anv. (se särsk. a); jfr ANTAGA III 4, PÅTAGA 5. — jfr SJÄLV-ÅTAGEN.
a) säga sig vara villig l. beredd (o. därigm anse sig förpliktigad) till ((ansvar för) utförandet av ngt, särsk. uppdrag l. arbetsuppgift o. d.), ta på sig; förr äv. i liktydig icke refl. anv.; förr ngn gg äv. med inbegrepp av fullgörande, närmande sig bet.: verkställa; jfr 5. Så är och Wäxlebetalaren förbunden sig wid åfordran tidigt at förklara, och betalningen af brefwet antingen sig åtaga eller wedersaka. Schmedeman Just. 613 (1671). Så vselt stod tå til .. / At ei en enda fanns, som åtog wårt förswar. Kolmodin QvSp. 1: 229 (1732). Efter hennes man åtagit sig then sysslan at taga huden af hästar. KulturbVg. 1: 61 (1740). Jag tror det är lämpligt då de åtagit sig detta ganska besvärliga arbete endast af intresse för saken. Eugen BrevBer. 290 (1902). Men det är ju ett ganska enkelt uppdrag och om ni inte vill åta er det, hittar jag säkert någon annan. Nesser BarinTri. 129 (1996). — särsk.
α) med obj. bestående av inf.-förb. Och skole ifrån thenne bewillning inge wara frijkallade .. Efter som wij och sielfwe Osz åtage then at vthgöra, och thet vthi twänne Terminer. Stiernman Riksd. 1726 (1675). Slutat blef, at Pastor åtog sig sondera och ärbjuda bemälta Flicka dessa willkoren. KulturbVg. 2: 125 (1765). På Academiens anmodan åtog Herr Tingstadius sig at utarbeta Bokstafven H. 3SAH LXXXII. 2: 22 (1795). Jag för min del kan inte åta mig att lefva i 15 år till, om jag skall bo på pensionat. Wägner Pennsk. 50 (1910). Då tecknas ett samverkansavtal där kommunen åtar sig att hyra hela eller delar av anläggningen för ett visst pris under ett antal år. SäljSkiten 168 (2009).
β) (numera bl. tillf.) med avs. på långvarig förpliktelse, särsk. befattning l. tjänstgöring o. d. Jag åtog mig äfwen läkarewården efter den afledne Fältskären. Ödmann MPark 358 (1800). Man undrade på sina håll öfver att han ville åtaga sig den befattningen .. Han har trott, att han kunde göra gagn som teaterchef. Lundgren Männ. 109 (1913).
γ) ss. vbalsbst. -ande; äv. konkretare, om enskild omgång av sådan handling l. om det som det innefattar (särsk. i förb. med sådana verb som fullgöra). Detta äro de medel, som wi måste anwända, om wi wid et Embetes åtagande .. wilie med säkerhet lofwa osz en tilfridsstäld och lycklig lefnad. Hasselroth Campe 32 (1794). Likmätigt åtagandet i mitt sista bref från Berlin, tar jag mig friheten att meddela några bilder ur det panorama, som min fantasi skapat sig. 3SAH LIX. 3: 69 (1836). Statsverket hade måst ytterligare skuldsätta sig men ändå ej förmått fullgöra sina åtaganden. Odhner G3 2: 130 (1896). Den värnpliktiges eller hans hustrus bundenhet av hyresavtal och andra åtaganden för bostadsbehovets tillgodoseende. SFS 1941, s. 501.
b) (numera bl. ngn gg) med obj. som underförstår utförandet o. endast anger ngt (äv. konkret) som är föremål för l. utgör aspekt o. d. av det man åtar sig att göra: ta (på sig) ansvar för l. ta sig an; äv. med avs. på person. (Jag) åtager .. mig den driftigheet med denne min ödmiuke Suppliqve att inkomma. VDAkt. 1703, nr 378. Den allians, som nu synes åtaga sig Sveriges väl. Rosenstein 3: 315 (1788, 1838). (Ulrika Eleonora) åtog .. sig i hemlighet många förnäma slägter, som genom reduktionen blifvit bragta i betryck. Crusenstolpe Tess. 2: 23 (1847). Jag tackar Eder för att Ni trots förra dåliga resultat ändå vill åtaga Er min nya samling. BonnierLM 1954, s. 270 (1902).
c) (†) ta på sig (se TAGA PÅ SIG b α (α′, β’)) ansvar l. skuld för (förseelse l. missförhållande o. d.); jfr PÅTAGA 5 c. (Han) utlofwar .. sig all den åtagna skadan mig förnöja och betahla. Rig 1945, s. 35 (1692). Ware Skeppare eller Styrman för desza böter answarig, änskönt någon annan på fartyget sielfwa brottet sig åtaga skulle. PH 10: 317 (1774).
5) (†) antaga (se d. o. II 4) l. samtycka till (ngt); äv. med avs. på person: utse (att göra ngt); äv. (med kvardröjande bet. av 4 a) refl. De på sista Riksdag så godwilligt och berömmeligen åtagne bewillningar. HC11H 14: 239 (1693). Pohl Bengtsson och Erich Andersson, som wäl kunnige och tilstädes, åtoges, at med hand å Bok aflägga Wittnes Ed. Renbeteskomm. 1907, 2: 3 (1744). Då vid riksdagen 1731 den förra utomordentliga bevillningen upphört, hade ständerna åtagit sig en bränvinsaccis. Malmström Hist. 2: 103 (1863). Bevillning åtages av riksdagen, och konungens möjligheter att tillbakavisa den äro obegränsade. SvRiksd. 12: 98 (1934).
6) (†) hålla (ngt) för sannolikt l. troligt; antaga (se d. o. II 5). Att klart var åtaga, thet han dolose och fraudulenter hade medh saken omgåts. RP 2: 124 (1631).
Spalt Å 278 band 38, 2021