ÅT, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 278):
(II 1) ÅT-BÖJD, p. adj. (†) mot (ngn l. ngt) böjd (särsk. med underförstått obj. åsyftande den talande); särsk.: konvex. Utaf de lineerna, som falla på det åtbögda stycket af peripherien, är den minst som ligger emellan punkten och Diametern. Strömer Eucl. I. 3: 32 (1744). Almqvist AmH 2: 148 (1840).
Spalt Å 285 band 38, 2021
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se