| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅTER, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 293):
1) (†) till 1: vända (se vända, v. I 1) (ngt) så att det riktas bakåt; äv.: få (ngt) att vända tillbaka, särsk. med avs. på steg o. d.; i sht bildl., särsk. med avs. på ngt som görs l. pågår l. existerar, dels: undanröja l. omintetgöra, dels: upphöra med (jfr 3); äv. refl. Schroderus Sleid. 12 (1610). Den nådefulle Guden återvände ännu det onda som oss öfverhänger. UrFinlH 705 (1713). Förnya sitt döpelse-förbund, och sålunda återwenda sig til Christi och hans kyrkios delachtighet. Münchenberg Scriver Får. Föret. 8 a (1725). Huru månge .. Chroniske sjukdomar, hafva icke genom goda lefnads-reglor och återvändande af läkare-medel blifvit botade? Schulzenheim PVetA 1763, s. 25. Wi förmane ytterligare alla dem, som wilja återwända sina lätta steg på wår jemna och rosenprydda bana, att snart öfwergifwa detta sällskap. Polyfem I. 43: 2 (1810). Han skulle då .. med återvändt öga på fordna tider och fordna välfningar, våga säga (osv.). 2SAH 6: 201 (1812). Nu återvänder sällskapet sin gång. Franzén Skald. 3: 503 (1829).
2) till 1: gm att vända (se vända, v. IV 1 a, b) förflytta sig bakåt l. tillbaka (längs samma väg man kommit) (till utgångsläget l. det man tidigare lämnat); särsk. i uttr. återvända med oförrättat ärende (se oförrättad, p. adj.2); äv. oeg. l. bildl. (jfr 3) (särsk. i uttr. återvända i oket (se ok, sbst. 1 b α), återvända till naturen (se natur 6 c)), särsk. med saksubj. (se slutet); jfr -gå 1, -invandra, -komma 1, -lända, -vandra 2 o. vända åter 1. Jag svor på att jag aldrig skulle återvända. Servitören återvänder en stund senare. Resenärerna återvände från Spanien. Paulinus Gothus Pest. 8 a (1623). (G. Stiernhielm) lefde på den tid, då .. våra från Tyskland återvändande härar hemförde ett förderfvadt Modersmål. Broocman SvSpr. 93 (1810). (Slottet) har återvändt i ätten Douglas’ ägo. Tegnér SvBild. 19 (1896). Lunchen .. fick ett hastigt slut och alla återvände till sitt. Jonasson Hundraår. 312 (2009). särsk. med saksubj., särsk. dels med anslutning till åter 6 b, om ngt som (ständigt) upprepas (särsk. (o. i sht) i p. pr. i adjektivisk anv.), dels med anslutning till åter 6 b γ: återkomma (se d. o. 1 slutet) (särsk. i uttr. känna livsandarna återvända (se livs-ande 2 slutet)). Medh then oreena blooden som i qwinnonne borttappas och åtherwender, sedan hon aflat haffuer, äst tu til lijffuet kommin. PJGothus Savonarola SyndSp. B 2 a (1593). I några klosteranteckningar, som antagligen skrifvits omkring år 1300, återvända dessa prelatens ord. NordT 1893, s. 36. De återvändande depressionerna med känsla av vanmakt och trötthet intill döden. BonnierLM 1954, s. 199.
3) (†) i bildl. anv. av 2, med anslutning till åter 6 a slutet, om ngt pågående: upphöra (se d. o. 2 b); äv. med subj. betecknande den l. det som upphör med ngt, särsk. i förb. med bestämning betecknande det som upphör, dels inledd av prep. med (äv. av), dels bestående av inf.-förb. utan föregående prep.; jfr 1 o. vända åter 2. Apg. 20: 31 (NT 1526). Hon är bewaan medh hoor aff ålder, hon kan intet återwenda aff bolerij. Hes. 23: 43 (Bib. 1541). Alle Callatz och Gästebodh skole återwända, när Gudztiensten hålles. Schmedeman Just. 195 (1621). Är .. Prof. Stobæus reest til sine landzmän utj Göngehärad at försökia, om han kunde .. öfwertala them til at .. återwenda med thet moord och röfwande, som the föröfwade. Spegel Dagb. 57 (1680). Om Luftens motstånd och friction kunde rödjas utur wägen, skulle en Pendel aldrig återwända at göra sina swängningar. Triewald Förel. 1: 161 (1735). Dalin (1855). jfr o-återvändande. särsk. ss. vbalsbst. -ning, om förhållandet att ngt upphör (jfr återvändo 2); särsk. i förb. med negation l. annan inskränkande bestämning (jfr återvändo 1 slutet α). Thet ewiga qwaalat, på hwilkit ingen åtherwendning, eller ände bliffuer. PJGothus Savonarola SyndSp. D 6 b (1593). Keysar Martianus sågh, at medh thenne Trätan icke skulle blifwa någen Återwändning, så länge Biskoparna wore om Personernas Fördömmande och Frijgörande strijdighe. Schroderus Os. 1: 770 (1635). Hjernan tröttades utan återvändning; men den öfriga kroppen saknade all nödig rörelse. Schulzenheim ÅmVetA 1773, s. 50. Lindfors (1824).
4) till 6 a, i fråga om återgång till tidigare läge l. tillstånd l. återupptagande av tidigare pågående verksamhet o. d.; äv.: tänka tillbaka (på ngt) l. återkalla minnet (av ngt); äv. med anslutning till åter 6 b, i fråga om att återuppta tidigare avhandlat ämne o. dyl. l. åter bringa ngt på tal; äv. dels med saksubj., dels refl.; jfr -gå 3, -komma 2. CupVen. C 2 a (1669; refl.). Jag vill nu sluta denna digression och återvända till min egen historia. Hwasser VSkr. 1: 34 (1852). Efter denna anspelning på pratmakarpolitikens uselhet .. återvände Geijer till att tala om det opassande i att företaga denna resa under kungssorgen. Svedelius Lif 413 (1887). Till mörkret och tystnaden återvänder människohoparna efter sin sprattlande vandring i en klädnad av kött. Edfelt Slagf. 81 (1952). Bausen harklade sig och Van Veeteren återvände till nuet. Nesser FallG 310 (2003). Hela dagen har mina tankar gång på gång återvänt till kvällen innan och den där korta närheten. Bredow BaraInte 56 (2009).
5) (†) till 6 a slutet, om (döds)dom o. d.: upphävas l. förklaras ogiltig; jfr -gå 3 b. Den dom står fast och skall ej återvända, / Som hvarje dödlig öfver sig har fällt. Valerius 1: 64 (1831). Topelius (SLS) 7: 932 (1864).
Ssgr (till -vända 2): återvänds-dal. om dal som slutar blint (mot bergvägg), säckdal. Hedin GmAs. 2: 256 (1898).
-gata. (återvände- 1668. återvänds- 1670 osv.) återvändsgränd; jfr stick-gata, säck-gata. BoupptSthm 1671, s. 22 (1668). Färden slutade på en liten återvändsgata i Spånga. DN(A) 22/9 1963, s. 14.
-gränd. om gränd l. gata med endast en in- o. utfart (o. där man måste vända tillbaka för att komma ut); äv. bildl.; jfr gränd 2 o. -vänds-gata o. säck, sbst.2 3 f. BoupptSthm 1674, s. 316 a. På St. Pauls-Gatan i hörnet af Återwänds-Gränden på högra handen, finnes Hand-Pomada (till salu). DA 5/1 1771, s. 4. Upplevelsen av att han höll på att styra in hela utredningen i en återvändsgränd ville inte släppa. Mankell Villospår 254 (1995).
-pinne. (numera bl. ngn gg) i fråga om krocket, om pinne l. käpp som placeras i ena änden av spelplanen där spelet vänder tillbaka, huvudkäpp; jfr pinne 1 a λ. Målpinnen och återvändspinnen uppställas (vid krocketspel) i medellinien, 24 fot från baslinierna. TIdr. 1882, s. 84.
Avledn.: återvändare, m.//ig. till -vända 2, om person som återvänder; jfr återinvandrare, återvandrare. SvD(A) 5/8 1900, s. 3. Eivor är en så kallad återvändare som flyttade tillbaka i mitten av 80-talet efter många år i Stockholm. DN 16/1 1993, s. 26.
återvändelig, adj. [jfr fsv. -atervändeliker (i oatervändeliker)] (†) till -vända 4: som kan upphöra; utom ss. senare led i o-återvändelig anträffat bl. i ordbok. Lind 1: 211 (1749).
Spalt Å 367 band 38, 2021