| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅT, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 278):
(II 4) -NJUTA, -else (†, Carl IX Bew. I 3 b (1604), LMil. 1: 645 (1685)), -ning (numera bl. mera tillf., Ljunggren SVH 2: 295 (1810) osv.); -are (numera bl. tillf., Stiernman Com. 4: 670 (1686) osv.). [fsv. at niuta] få l. ta l. ha (mer l. mindre varaktig) del av l. få utnyttja l. tillgodogöra sig l. uppbära l. uppleva o. d. (ngt); i sht (o. numera nästan bl.) med avs. på ngt gott l. fördelaktigt, särsk. dels förmån l. rättighet o. d., dels hjälp l. undervisning o. d., dels välvilja (se a); särsk. (numera bl. tillf.) i förb. med uttr. till godo, i sht förr äv. ondo (se särsk. c); äv. om ngt sakligt; i sht förr äv. med avs. på person (se b); ngn gg äv. utan obj.; jfr njuta åt 1, 2. Så förnimme vij, att han sådane våre förschriffter föge til gode än nu åttniutett haffver. G1R 25: 5 (1555). För än wij hwar andras omgenge åtniutta kunnom. Gustaf II Adolf 566 (1627). At hwar och en må sitt tilbörlige straf therföre åtniuta. Schmedeman Just. 1184 (1687). Det äro de allena .. som äro mera inskränkte när de längta, än när de åtnjuta. Nordenflycht (SVS) 3: 147 (1759). Ifrån sitt 5:te ålders år, åtnjöt han hemma privat undervisning. Alopæus BorgåGymn. 282 (1807). Oaktadt den frihet, som Judarne åtnjöto under Romerska väldet .. finna vi .. inga spår till något skriftställeri hos Judarne. Agardh ThSkr. 1: 9 (1842, 1855). Anspelningen på Karl XII:s stövlar åtnjuter sedan länge slagordets bekymmerslösa egenliv och frågar inte efter sitt ursprung. Björck K12Stövl. 9 (1954). särsk.
a) med avs. på välvilja l. förtroende l. anseende o. d. Vill h. kong:e Ma:t .. lathe thet egenum hans kong:e Ma:tz öpne bref tillkänne gifve, hvilke sådane gunst skole åthniuthe. RA I. 2: 48 (1561). Den som förtjenar högaktning får sällan åtnjuta den. Kellgren (SVS) 4: 206 (1781). Vichy .. åtnjöt under romerska kejsartiden ett visst anseende som badort. Ödman VexlBild. 145 (1891, 1893). Han åtnjöt nu respekt för lång och trogen tjänst. Östergren SistCig. 428 (2009).
b) (utom i slutet numera bl. tillf.) med avs. på ngt mer l. mindre konkret, särsk. dels mat l. dryck, dels skrivelse (om förmån o. d.), i sht förr äv. person (vars ynnest l. kärlek man vunnit). Och gøre lagh sielff sette at han jntit haffu(er) wardet åtniwtand(es) th(et) j skrinet war. OPetri Tb. 295 (1529). At Tornæus måtte få til godo åtniuta Kongl. May:tz breef på Dupl. Stipendio. Schück VittA 2: 24 (i handl. fr. 1668). At wid Brudgummens uttagande åtniutes en sup Brännewin. KulturbVg. 1: 94 (1767). Himlen gifve .. att du aldrig får åtnjuta henne, eller stiga i brudsäng med henne, åtmindstone så länge jag, som tillbeder dig, ännu lefver. Stiernstolpe DQ 4: 124 (1819). Den, som åtnjuter .. (Kristi) lekamen, mottager även utan kalken hans blod. Fehrman OrientK 98 (1920). särsk. (fullt br.) med avs. på lön l. vederlag l. understöd o. d.; förr äv. i anv. som motsvarar c. Ähr .. icke obilligt meriteret, att hans qvarrlåtne hustru och barn sådan hans giorde tiänst något måtte till gode åthniuta. AOxenstierna 13: 5 (1635). Det en Landtmätare wid hwarjehanda Privatorum Lägenheters mätning och affattande, bör, jemte sin Lärodräng, åtnjuta två dahl: Silfwermynt om dagen, samt husmans kost. LandtmFörordn. 94 (1730). För deltagande i riksdagsmannaval åtnjuter elektor .. dagtraktamente för varje förrättningsdag. SFS 1920, s. 2348.
c) [möjl. urspr. med det indirekta obj. angivande den som gynnas av sakförhållandet] (†) med indirekt obj. betecknande den l. det på grund av l. tack vare vilken resp. vilket l. för vars skull man får del av ngt; äv. utan obj. angivande det man får del av: få sin beskärda del (av ont l. gott) l. njuta ont l. gott på grund av osv. (ngn l. ngt); jfr b slutet o. njuta åt 1 a, b, 3. At om te gode qwinnor aff erchebiscop Götzstafz stempling länger förholles i Danmarch, at hans wäner, the nw i wor naadugiste herres händer komne äre, worda thet aatniwtandis tiil ondo här i Swerighe. SvTr. 4: 73 (1523). Thenne Wälgerning (från Cyrus’ sida) lät Keysaren honom .. åtniuta, och förordnade Cyrum til en Patriark i Constantinopel. Schroderus Os. 2: 408 (1635). Thet skal tu Sonen åthniuta. Ps. 1695, 380: 7.
d) ss. vbalsbst. -ande; särsk. i uttr. komma l. vara i åtnjutande av ngt, (komma (åt) att) åtnjuta ngt; förr äv. konkretare. Ett obehindrat och fullkomligit Gudz åtniutande. Wifstrand AndlTal. 127 (cit. fr. 1696). Ewighetens skatter kan jag ej annorledes, än med hoppet omfatta, hwilket är et tomt åtnjutande. Nordenflycht QT 1748–50, s. 2. Måttelighet uti åtnjutanden gifver hälsa åt kroppen. HH XXXII. 1: 258 (1794). Den husliga sällhet, hvaraf landets främsta ätt är i rikt åtnjutande. Wisén Tal 11 (1881). Så jag beslöt mig för att skriva in mig vid universitetet .. för att komma i åtnjutande av de eventuella privilegier som studentlivet innebar. Tunström Tjuven 200 (1986).
Spalt Å 385 band 38, 2021