| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖSTERBOTTNISK ös3ter~bot2nisk, adj.; adv. -T.
som kommer från l. tillhör l. utmärker l. på annat sätt avser Österbotten; äv. (numera bl. tillf.) i substantivisk anv., särsk. om person. Desse östrebotniske hafwe .. stemplet mycket ondt. RA I. 4: 566 (1598). Borgmästaren i en af de Österbottniska städerna. Wacklin Minn. 3: 3 (1845). De österbottniska socknarnas sigill. Schybergson FinlH 1: 354 (1887). Den österbottniska skärgården. Anderson Brev. 13 (2004).
1) österbottnisk kvinna l. flicka. Weste (1807). Skådespelerskan Stina Ekblad, österbottniskan som gör Dramatensuccé. AB 10/8 1989, s. 13.
2) österbottnisk (svensk l. finsk) dialekt. TÅbo 1777, s. 124. Till genuin Finska måste man .. räkna den periodbyggnad, som beror af verbernas reflexiva form i Savolaxskan och Österbottniskan. HForsT 27/8 1831, s. 2. Österbottniskan är ett mycket gammalt svenskt språk med egna distinkta drag. AB 30/6 1975, s. 34.
Spalt Ö 290 band 39, 2023