Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVLIG ø3vlig2, adj. -are. adv. -EN (mera tillf., Serenius (1741) osv.), -T (Möller 1: 1147 (1785) osv.).
(ngt ålderdomligt) som är allmänt förekommande (o. grundar sig på tradition l. hävd l. sedvana); bruklig l. gängse l. sedvanlig; vedertagen l. hävdvunnen; särsk. om bruk l. sed(vänja) l. (tillvägagångs)sätt o. d. (särsk. i sådana uttr. som på övligt sätt, i sht förr äv. enligt övlig sed, som man brukar l. efter sedvanan). Såsom .. här befunnit wara effter Sweriges lagh .. så och öfligit bruuk Konnungen allena förbehollen. RA II. 2: 264 (1617). Fly ock the på universiteter öflige sup-Compagnier. Humbla Landcr. 50 (1740). Den osed, som i Finland är öflig, at Mödrarne straxt efter förlåszningen gå sielfwa tillika med det späda barnet i stark Badstugu. PH 6: 3859 (1755). Men de begge systrarne nego, som öfligt. Almqvist AMay 27 (1838). Riksdagens slut skulle, enligt öflig sed, medföra åtskilliga utmärkelser åt dem, som dervid innehaft förtroendeposter. Tegnér Armfelt 1: 435 (1883). För det bästa och mest uttömmande svaret .. ett pris af tio kronor, förbehållande oss att på öfligt sätt få efter godfinnande begagna oss af äfven ej belönade skrifvelser. Idun 1890, s. 19. De höga gästerna mottogos med all övlig solennitet. 3SAH LXII. 2: 179 (1951). — jfr KRIST-, LANDS-, O-, SED-ÖVLIG.
Spalt Ö 805 band 39, 2023