Publicerad 1893   Lämna synpunkter
ABSURDITET ap1surdite4t l. ab1-, l. -sɯr-, l. absur1– l. ap-, l. -sɯ1r-, r. (f. Dalin (1850)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. absurdität, lat. absurditas; jfr fr. absurdité]
orimlighet. Swedberg Schibb. 246 (1716). — särsk.
1) egenskapen att vara absurd l. orimlig. Hagberg Shaksp. 6: 408 (1849).
2) absurd sak l. handling, absurdt påstående l. yttrande. RARP 4: 325 (1650). Rydelius Förn. 280 (1737). Bolin 1: 268, 388 (1868).

 

Spalt A 24 band 1, 1893

Webbansvarig