Publicerad 1893   Lämna synpunkter
ACKJA ak3ja2, äfv. 40 (a`kja Weste), r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(1:o akkian (best.) Spegel Guds verk 234 (1685). ackia Rudbeck Atl. 3: 303 (1698). ackier (pl.) Peringskiöld M. Upl. 8 (1710). ackja Dalin (1850). ackjor (pl.) Wirsén N. dikt. 100 (1880). 2:o acchier (pl.) FH 8: 258 (1555). achian (best.) Linné Præs. i VetA 1739, s. 4 (1752). achior (pl.) Zetterstedt 1: 209 (1822). Dessa former äro möjl. i uttalet likartade med attjia Læstadius 114 (1831). 3:o akyorne (best. pl.) Buræus Suml. 63 (c. 1600). akja Linné Ungd. 2: 161 (1732). akia Sahlstedt (1773). akjan (best.) G. F. Gyllenborg Vitt. 1: 236 (1795); Nilsson Fauna 1: 513 (1820, 1847). akja Düben Lappl. 102 (1873); Lundell (1893). Dessa former motsvara möjl. ett uttal med långt a-)
Etymologi
[af lap. akio, akje; jfr fin. ahkio, akkio, akkia; i dessa spr. sannolikt lånadt från ett med fsv. o. isl. aka, åka, besläktadt urn. *akjō, hvaraf isl. ekja, körsel]
lapparnas vanliga vinteråkdon, med köl i st. f. medar, af lapparna själfva numera vanl. kalladt kerres, låkkek l. pulka. FH 8: 258 (1555). När han (lappen) wil färdas longt, en Rheen han tå bespenner / För Akkian och ther med på blanka Fiellen renner. Spegel Guds verk 234 (1685). Akja är ett species af åkdon hos lapparna uppfunnit, hvilket drages på jorden. som en släde; af björk gjord. Linné Ungd. 2: 161 (1732). Achior samt pulkor äro Lappens Slädar, och likna mycket till formen en Julle. Zetterstedt 1: 209 (1822). — Anm. Ss. n. (i pl.) förekomma ackie, acki Rudbeck Atl. 3: 194, 207 (1698) [jfr akje, n., akkj, n. o. f., i norrländska dial., enl. Rietz]

 

Spalt A 34 band 1, 1893

Webbansvarig