| Publicerad 1893 | Lämna synpunkter |
ACKOMPANJERA ak1ompanje4ra l. -e3ra2, l. akom1-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr ACKOMPANJEMANG.
1) (föga br.) i allm. åtfölja, beledsaga. RARP 1: 8 (1626). Swedberg Schibb. 247 (1716). Dalin (1850).
2) tonk. beledsaga (en hufvudstämma) med instrument l. sång; i sht beledsaga (sång l. sjungande person) med instrument. SP 1779, s. 266. Ack(ompanjera) sig sjelf (dvs. sin egen sång). Lindfors (1815). — abs. Han ackompanjerar väl.
Spalt A 36 band 1, 1893