| Publicerad 1893 | Lämna synpunkter |
ADALBOREN a3dal~bå2ren, äfv. -o2r-, adj.
1) (enst., †) gm födelsen berättigad till egande af odaljord. Odol betydher ens Egne, frije, Arfuegodz, och Adalboren är then som sådana godz äger, och äga må. Stiernhielm Fateb. A 3 a (1643).
2) (enst.) som har goda anor, ädel. Två hjeltebarn af adalboren ätt. Wirsén Dikter 247 (1872). — jfr ADEL-BOREN.
Spalt A 42 band 1, 1893