| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFBLADA a3v~bla2da, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) taga bladen af (en växt o. d.). Retzius Fl. oec. 302 (1806). Rosenkransen .. / Afbladad faller för en kulen vind. Stagnelius 1: 480 (1821). Afblada hvitbetorna före skörden. Lundeqvist 436 (1840, 1855). Man .. afskär .. de understa bladen på humlerankorna till 5—6 fots höjd .. Detta kallas humlens afbladning. Arrhenius Jordbr. 2: 225 (1862). De afbladade grenarne. Carlén Skugg. 1: 247 (1865). Höstvinden (har) börjat afblada lindarnas gulnande kronor. Sander Fog. 184 (1871). jfr: Han .. tog bort de stora halfvissna utanbladen, kom sedan in på de mindre och friskare, och .. ”afbladade” .. hela (kål-)hufvudet. Almqvist Skälln. 25 (1838). — refl.: fälla sina blad. Ekens topp / Afbladar sig .. för en vind från norden. Lovén Dante 2: 178 (1857).
2) (föga br.) oeg.: borttaga, afrycka l. afskära (bladliknande delar o. d.). Gräset (dvs. blasten) på Rödbetorne kan hvar fjortonde dag afbladas. Fischerström 1: 515 (1779).
3) refl.: dela sig i tunna, affallande skifvor l. blad. Om .. (tegel-)stenen .. (under väderlekens inverkan) sönderfallit, afbladat sig eller erhållit hål å ytan. AHB 83: 13 (1873).
Spalt A 116 band 1, 1898