| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFBLEKNA a3v~ble2kna, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
blekna, blifva blek (stundom med bibegrepp af kraftförlust; jfr AF II 5 c). Afblekna .. bleich werden. Möller (1790).
a) om person l. ansikte. Öfver hennes afbleknade drag spridde en glad aning sitt ljusa återsken. Mellin Nov. 1: 76 (1838, 1865). Wilhelmina, som nyss förut afbleknat, (blef) alldeles blodröd i ansigtet. Palmblad Nov. 4: 42 (1851). Felicia afbleknad, men samlande sin styrka. Atterbom LÖ 2: 103 (1854). — [jfr t. verblichen] om en afsvimmad l. död. Heinrich (1814). Mellin Nov. 2: 102 (1834, 1867). Förskräckta sprungo alla till den hastigt afbleknade. Carlén Repr. 416 (1839). (Den dödes) afbleknade ansigte. Dens. Köpm. 2: 419 (1860).
Anm. Hellre BLEKNA AF (utom i part.).
Spalt A 117 band 1, 1898