Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFBRINGA, v.
Etymologi
[jfr d. afbringe, mnt. afbringen, t. abbringen]
— jfr BRINGA, v.
1) (†) bringa l. leda l. afvända (ngn från ngt). Om the .. sigh ifrån sådane inventioner och the ordninger, som för thette giorde ähre, skulle låtha affbringa. HSH 24: 319 (1633). jfr Möller (1782, under abbringen).
2) (†) förskaffa l. tilltvinga sig (ngt af ngn). Fredh, förmedelst ståtlige conditioner (dvs. villkor) af Keijsaren afbrachte. RARP 4: 394 (1650).
3) (†) afskaffa (ngt). (Ett påbud) Skiussfärden .. till att afbringa. RARP 2: 219 (1636).

 

Spalt A 122 band 1, 1898

Webbansvarig