| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFBRINNA a3v~brin2a (a`fbrinna Weste), v. -er, -brann, -brunno, -brunnit, -brunnen (se för öfr. BRINNA). vbalsbst. -ANDE.
— jfr BRINNA AF.
1) gm brand förstöras l. ödeläggas; jfr AF II 8. Stadhen war mest affbrunnen. P. De la Gardie i HSH 36: 243 (1580). Åhr 1577 .. afbran hela Prästegården. Peringskiöld M. Upl. 283 (1710). Då skog, genom obekant eller vådelig händelse, .. afbrunnit. Faggot i VetAH 11: 145 (1750). (Kyrk-) Tornet .. afbrann genom åskeld. NF 7: 1022 (1883).
2) (mindre br., knappast utom p. pf.) gm brand minskas l. delvis förstöras (l. lösgöras?). Panel-taket (i det brinnande kungshuset) började falla in, och en afbrunnen bielcke svigtade redan til nederfall. Nordberg 2: 375 (1740).
3) med afs. på plötslig antändning o. ögonblicklig (af knall o. skarpt ljus åtföljd) förbränning (af explosiva ämnen).
a) om skjutvapen: gå af, gm (krut-)laddningens explosion befrias från l. utslunga inneliggande kastkropp(ar). At dhe Swenskes Stycker och Musquetter .. intet skulle gåå löse eller afbrinna. N. Av. 28 Febr. 1656. En percussionsbössa .. kom att afbrinna. Svederus Jagt 32 (1832).
b) om sprängprojektiler: gm (krut-)laddningens explosion söndersprängas. Bomber .. (och) granater .. afbrunno, allt efter som elden hann dem. Malmström Hist. 2: 374 (1863).
c) om explosiva ämnen: plötsligt antändas o. hastigt förbrinna. Hjelm i VetANH 10: 169 (1789). Blandad med .. syrgas afbrinner .. (svafvelbunden vätgas) med knall. Berzelius Kemi 1: 179 (1808, 1817). Ett lösare krut afbrinner långt hastigare, men drifver kulan i samma mån .. svagare. Svederus Jagt 44 (1832). — om skott. Hastigt afbrunno från kastellet tvenne kanonskott. Palmblad Nov. 2: 10 (1841). (Spräng-)skottet afbrinner. Rothstein 116 (1856, 1875). — närmande sig 4 (jfr äfv. 3 b), om fyrverkeripjeser. En med .. strålsats laddad hylsa, som, då hon afbrinner, i luften bildar en .. uppstigande eldkrets. C. Linder i AHB 66: 60 (1871, 1880). Under det .. de romerska ljusen .. afbrinna, kastas .. tourbilloner. Dens. Därs. 98.
4) (mindre br.) brinna ut, brinna till slut, förbrinna. Tiden inom hvilken en roste afbrinner. LBÄ 44—50: 338 (1801). Somliga jordens ämnen kallas brännbara, emedan de lätt antändas af eld och afbrinna. Topelius Nat. 121 (1891). — oeg. Ordningen och utseendet, hvarmed hela Norrskensbågarne afbrinna. Wilcke Præs. i VetA 1778, s. 58.
Spalt A 122 band 1, 1898