| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFBÖJA a3v~böj2a (a`fböja Weste), v. -er, -de, -t, -d (se för öfr. BÖJA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE († Civ. instr. 110 (1723); Lind (1738, 1749)), -NING (se d. o.).
— jfr BÖJA AF.
I. böja åt sidan, gifva annan riktning åt, afvända.
1) (†) böja, kröka åt sidan. Detorqueo .. Affböya, krökia. Lex. Linc. (1640). Til ugnen hörer en järnkratta .. på ändan .. tvärt afbögd 2 1/2 tum i rät vinkel. A. Funck i VetAH 20: 173 (1759).
2) (†) gifva annan riktning åt (ngt). Något Motstånd, som hindrar och til en annan Styr-Linia Luftens Ström afböjer. Triewald Förel. 1: 314 (1728, 1735). — (†) gm bortledande afhålla. At afböja vatten och syra, gjordes en ring-trumma .. omkring stället. Jennings i VetAH 17: 190 (1756).
3) afvärja, parera. Afböja slängar. Lind (1738). Afböja et slag. Widegren (1788). Kommer stöten öfver fästet på inre sidan, så kan den afböjas medelst en obetydlig spetsföring inåt. Nyblæus Fäktl. 85 (1876). De lodräta huggen afböjas med klingans svaga, de öfriga med dess starka del. Törngren i NF 5: 562 (1882). jfr: Detta dråpslag mot systemet afböjdes med skicklighet. Malmström Hist. 5: 57 (1877).
4) afvända, afstyra (ngt, som befaras l. väntas), förebygga, förekomma, laga, att (ngt) ej inträffar. Afböja en hotande olycka, ett slagsmål. Förekomma och afböija (ngt farligt). RARP 4: 230 (1649). Eders kongl. maj:t(s) tapperhet hade befästat riksens säkerhet och denne oss hotande undergång afbögt och förhindrat. Lindschöld Vitt. 228 (1686). Om det skulle gälla på, det Gud afböje, så är Du (Kon. Fredrik) färdig at våga Din egen blod för vår välfärd. Dalin Arg. 2: 128 (1734, 1754). Psammiticus, som då var Konung i Egypten, skickade dem (skyterna) skiänker och afbögde deras ditresa. Dens. Hist. 1: 29 (1747). Verkningarna af ditt ogudliga eller oeftertänksamma förhållande, huru vill du afböja dem? Wallin 2 Pred. 2: 58 (1822). Afböja framtida faror. Carlson Hist. 3: 254 (1874). — (†) med (pleon.) negation. Riksens råd. .. (måste) afböja, att inga rådslag företagas, hvarigenom ständerne kunde underkufvas. RF 1719, § 14. — (fullt br.) visa (ngt) ifrån sig, undanbedja sig, (mildt l. höfligt) afslå. Afböja ett anbud, en erbjuden utmärkelse. Svaret blef .. afböjande. Ehrenheim Tess. 43 (1819). Nederländerna hade .. erbjudit sin bemedling. Konung Christian afböjde den. Geijer II. 4: 100 (1836). En .. bjudning, som .. angelägna göromål nödgade mig att afböja. Hagberg Shaksp. 7: 64 (1849). Afböjande skakade jag på hufvudet. Heidenstam Vandr. 66 (1888). Han (hade) afböjt .. att blifva justitiestatsminister. De Geer Minnen 1: 114 (1892). — (föga br.) förhindra utförandet l. förverkligandet af (ngt). (En god regent kan) låta dem til ansvar kalla, som .. afbögt eller hindrat något dess goda upsåt. Tessin Bref 2: 95 (1754). Fiendens försök att falla Svenskarne i ryggen afböjdes af Königsmark. Franzén Minnest. 3: 466 (1841). Riks-Cancelleren .. afböjde många förhastade förslager af Christina. A. Cronholm i SKN 1842, s. 195 b.
5) (†) afhjälpa, afstyra, undanrödja (ngt förhandenvarande; ngt, som redan börjat). Sådane beswär (näml. trettioåra krigets vedermödor) .. hafwer nu E. K. M:tt .. stillat och afbögdt. RARP 4: 476 (1650). All brist kan han (Guds Son) afböija. Ps. 318: 13 (1695). Bergklint Sam. 1: VII (1781, 1794). Prästerskapet yrkade att .. löfjeri och trolldom (måtte) afböjas. Hallenberg Hist. 4: 639 (1794).
6) (†) afhålla (ngn) från (att göra ngt); med (pleon.) negation. Ach, hvad för en hög nåd förmåt affböja tig (Gud) / At icke straffa strax mit upror. Arosell Vitt. 253 (1687).
Spalt A 137 band 1, 1898