Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFDAGATAGA avda3ga~ta2ga, äfv. 300~, sällan a3vdaga~ (avda´gata´ga Almqvist (1842)), v. -er, -tog, -togo, -tagit, -tagen (se för öfr. TAGA). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(verbet skrifves till en början i tre ord, så ännu hos Dalin Hist. 1: 380 (1747), sedermera ngn gg i två; i ett ord redan: afdagatagit L. Petri Kr. 67 (1559))
Etymologi
[fsv. af daghum taka, taka af daghum l. af dagha]
taga lifvet af (ngn), dräpa, aflifva.
a) i eg. bet.; vid allvarlig framställning numera nästan bl. i högre stil. Her Niels skulle .. göra .. boot for then karl han åff dagha togh. G. I:s reg. 7: 217 (1530). Han .. sökte effter, huru han måtte Simon .. aff dagha tagha medh list. 1 Mack. 16: 13 (Bib. 1541). Foro Kongarna .. dit, till at honom afdaga taga. Björner Halfd. Öst. 58 (1737). Han (hade) med gift afdagatagit sin hustru. Böttiger i SAH 39: 185 (1864). Paulus (var dömd) att afdagatagas med svärd. Rydberg Sägn. 64 (1874, 1884). — (†) Slaget wedh Lützen .. (har) wår .. Konung .. aff daga tagett. RARP 2: 143 (1634).
b) bildl. o. skämt.: tillintetgöra, grundligt nedgöra. Afdagataga en motion, en bok, en författare.
Jfr DAG, TAGA (af daga).

 

Spalt A 142 band 1, 1898

Webbansvarig