| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
1) (eg.: med tacksägelse) afsäga sig l. afträda från l. nedlägga en befattning l. värdighet osv.
a) (†) tr.: afsäga sig (ngt). RARP 2: 184 (1635). (Konungen) affdanckade Rijket. Brask Puf. 207 (1680). År 1654 (ville) .. Drottning (Kristina) afdanka Regementet (dvs. afsäga sig regeringen). Stiernman hos Gjörwell Sv. bibl. 3: 17 (1759).
b) (†) abs.: nedlägga ämbete l. värdighet, taga afsked. När .. Rijksdagen är endat, .. tå skal Landz-Marskalken .. vthi alt Ridderskapets närwaro solenniter affdanka, affläggiandes sin Staaff. Adelspriv. 6 Juni 1626, mom. 27. N. Av. 11 April 1656. Han har afdankat för sjuklighet skull. Heinrich (1814). — (†) refl. i samma bet. (Landtmarskalken) will .. sig hermed hafwa afdanckatt. RARP 3: 62 (1638). — (föga br.) nedlägga regeringen, abdikera; jfr 4 b β. Dalin (1850). jfr: (Aftonbladet) värpte ett nytt ord för att berätta huru Konungamakten ”afdankade”. Tiden 1848, nr 157, s. 1.
2) (†) taga afsked från (ngt), öfvergifva, lämna. The .. öfvergåfvo och affdankade hofflefvernet. Schroderus Hoflefv. 98 (1629). N. Av. 6 Nov. 1656. Genom en hetsig Feber afdanckade (han) denna werlden. A. Åkerhielm hos Gjörwell Sv. bibl. 3: 31 (1686).
3) (†) taga afsked, begifva sig bort, förfoga sig undan. (Hofmannen) måste (på grund af onåd) .. affdancka och sin koos wijka. Fosz 283 (1621). Han affdanckar ifrån hofva. Schroderus Hoflefv. 102 (1629). — refl. i samma bet. Sedan .. Kongen reeste ifrån Lägret, hafwer och een ÖfwerstLeutenant .. affdanckat sigh. N. Av. 6 Nov. 1657. — om krigsfolk; jfr 4 a. Man skulle kone (dvs. kunna) bringatt så vijdt, att Keijsarens armee och skulle affdanke. A. Oxenstierna Skr. 1: 137 (1628).
4) gifva afsked åt, afskeda.
a) (nästan †) aftacka, hemförlofva, afskeda, från tjänsten entlediga (i sht krigsfolk). En hoop Tydske Ryttere .., / Hwilke affdanckede wore. Hund 190 (1605). Ehoo som på en frij Munstring antagen är, och hafwer giort sin Eed, han skal tiäna til desz han åter på en Munstring aff Munsterherrerne frij sagd och affdanckat warder. Krigsart. 15 Juli 1621, mom. cix. Czaren skulle .. (icke) foga sig i .. at afdancka sin stora Armée. Nordberg 1: 804 (1740). Afdanka .. skeppsfolk. Jungberg (1873). (Krigsstyrkan) reducerades ..: de nyvärfvade knektarne .. afdankades. Carlson Hist. 6: 126 (1881). — med öfvergång till b γ. Sven Dufvas fader var sergeant, afdankad, arm och grå. Runeberg 2: 48 (1848).
b) (numera föga br. utom i p. pf. med mer l. mindre föraktlig bibetydelse) skilja (ngn) mot hans vilja från tjänst l. värdighet, afsätta. Ingen Höfwedzman skal .. någon (fält-)Präst .. affdancka, eller aff Kallet sättia, vthan han aff Consistorio odugse och owärdigh befinnes. Krigsart. 15 Juli 1621, mom. XV. Then försummelighe eller Otrogne (skall) befahra sitt Straff och Affdanckning. Sw:s R:s ständers besl. 22 Febr. 1638, mom. XII. Wetterstedt Conv.-ordb. 1 (1822). jfr: De folkslag, hvilka .. ansett sig såsom Rysslands sjelfskrifne informatorer, hafva .. med grämelse sett sig afdankade från sin .. hofmästarebefattning. Cygnæus 4: 225 (1855). — särsk.
α) (†) (utan formligt o. skriftligt afsked) skilja från krigstjänsten. (Den,) som är ifrån tjensten dömd, eller utan afsked afdankad. Krigsart. 31 Mars 1798, s. 115. Kindblad (1840, 1867).
β) afsätta (högt uppsatt person), tvinga (regent osv.) att afsäga sig sin värdighet. Dalin Arg. 2: 284 (1734, 1754). Den numera afdankade norske konungen. J. Adlerbeth i Tegnérs ppr 61 (1814). Hvirfveln, han är kung: han har afdankat Zeus. Thomander Skr. 3: 285 (1826).
γ) (snöpligt) afskeda (ngn) ss. otjänstbar l. oduglig; i sht i p. pf.: uttjänt, öfverårig, kasserad. Allehanda folck, .. förlupne klockare, köpmansdrängiar afdanckade .. (hafva) sig företagit (att blifva lärare). Westdahl Bidr. t. blekingska lärov. hist. 5 (1704). (Han) Ljuger och skryter, som en afdankad landtjägare. Kexél 1: 172 (1789). Du är nu mera endast en afdankad gunstling, den man glömmer att ge ett formligt afsked. Palmblad Nov. 2: 116 (1841). — (mindre br.) oeg., om saker, i p. pf.: uttjänt, kasserad, utdömd. En afdankad frack. Ett afdankadt Kloster, nu begagnadt till Tyghus. Nicander Minnen 1: 136 (1831). Ett afdankadt bödelsvärd. Rydberg Vap. 365 (1891). — (†) snöpligt affärda (ngn)? Lät .. någhon (fursten) winna (i spel), och han sågh at han giorde thet medh wilia, then lät han tappert affdanka medh goda Kniplar. Petreius Beskr. 2: 99 (1614). Anm. Möjl. är på sist anförda ställe afdanka ett annat ord [jfr sv. dial. danka, slå] med bet. grundligt prygla.
c) afskeda, göra sig af med. Afdanka .. vagn och hästar [jfr t. pferde und wagen abdanken]. Stagnell Banquer. 18 (1753).
d) [jfr t. ein schiff abdanken] (mindre br.) sjöt. aftackla, lägga upp (ett fartyg). Jungberg (1873).
e) (†) afskaffa, aflysa, utdöma. (Strassburgarna) .. den Påfwiska Meszan aldeles afdanckade. Raimundius 126 (1638). Det gamla afdankade myntet. Hiärne Orth. 150 (1717).
5) [jfr t. einem abdanken] (†) hålla högtidligt liktal öfver (ngn), fira (ngns) likbegängelse? Där sen I Gamla Fru Sveriges afdankning .. med stor prakt .. Se huru åhörarne i Ceremonie frögdas i ställe för at gråta. Dalin Arg. 2: 329 (1734, 1754).
Spalt A 143 band 1, 1898