AFDÄMNING a3v~däm2niŋ (a`fdämning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af föreg. Klagomål, som emellan Bruks-Idkarne opkomma om op- och afdämningar. Abrahamsson 647 (1726). (Vid öppen åder bindes fnöske) så at bloden hålles tilbakars, och genom lefrande näst til Svampen fullbordar afdämningen (jfr 2). Acrel Præs. i VetA 1767, s. 13. — konkret:
1) rum, som afstängdt vatten o. d. upptager. Almqvist (1842).
2) stängsel l. damm, hvarmed afstängning af vatten o. d. sker. Almqvist (1842).
