Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFFJÄLLA a3v~fjäl2a (a`ffjälla Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) tr.: taga l. skrapa fjällen af (en fisk o. d.). Affiella, Desquamare. Lex. Linc. (1640). (Braxenpankorna) böra .. affjällas. Fischerström 3: 120 (1781). Ödmann Hunt. 95 (1797).
2) refl.: lossna o. falla af i form af fjäll. E. Swartz enl. Kindblad (1840). En god lackfernissa .. får .. icke .. bilda sprickor eller affjälla sig. AHB 8: 48 (1857, 1889). — AFFJÄLLAS, dep. i samma bet. En hinna, som .. affjällas. Ödmann Str. förs. 1: 290 (1799). Huden affjällas styckevis hos sköldpaddor .., men ombytes .. hel hos (andra kräldjur). Sundström i NF 9: 184 (1885). — jfr: Den delvis affjällade temperafärgen. Scholander I. 2: 107 (1881).
3) intr. = 2. Det skedde .. ingen affjällning i ansiktet, som altid händer i rosen. Santhesson i VetAH 40: 150 (1779). Rummet .. är skadadt genom .. rappningens affjällning. B. E. Hildebrand i VittAH 26: 378 (1869). Huden .. affjällar (vid rosfeber). F. Björnström i NF 13: 1467 (1889).
Anm. I bet. 1 (utom i part.) hellre FJÄLLA AF.
Ssgr (till 3): AFFJÄLLNINGS-PERIOD310~102. Under utslagssjukdomars affjällningsperiod. E. Swartz enl. Kindblad (1840). —
-SKIFTE~20. = -PERIOD. Collin (1847).

 

Spalt A 176 band 1, 1898

Webbansvarig