| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFFORMA a3v~for2ma (a`fforma Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
— jfr FORMA AF.
1) gm aftryckning l. afgjutning taga en negativ bild af (ngt); särsk. tekn. åstadkomma en gjutform (s. k. hålform l. matris) af (en modell). Rinman 1: 525 (1788). Modeller som mycket ofta skola afformas (vid gjutning i sand), göras helst af jern, .. sten o. s. v. Almroth Tekn. 90 (1838). (Frenologen hade) velat afforma mitt hufvud. Geijer I. 8: 535 (1840); jfr 2. NF 1: 200 (1875). A. Dahlström Därs. 5: 124 (1881).
2) i allm.: (medelst aftryckning l. afgjutning osv.) åstadkomma en plastisk afbild af (ngt). Galvanoplastik, eller konsten att genom den galvaniska strömmen i metall afforma föremål. Fock Fys. 607 (1855, 1863). — bildl. Eneiden, ej tolkad blott, men afformad i vårt språk. Järta V. skr. 2: 71 (1826).
3) (föga br.) oeg. o. bildl.: forma (ngt på en mönsterbild). Barnet bör kunna .. liksom afforma sig sjelft på (läraren). Tegnér 4: 368 (1828). En öfversättning .. bör vara .. väl afformad på originalet. Dens. 3: 366 (1835).
4) (mindre br.) tekn. (eg. gm afskiljande?) gifva viss form åt (ett ämne l. föremål). Tillblandningar (med sand) af den lera som skall nyttjas till murning, .. afformas serskildt i lika stora stycken eller klumpar. A. Adlersparre i LBÄ 36—38: 91 (1800). Man afformar lerklumpar till den storlek, att de passa för öppningarna. Kindblad (1867).
Spalt A 182 band 1, 1898