| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFFÖDA, v. -födde.
1) (†) eg. — i pass.: födas l. härstamma (af l. från ngn). Wort (dvs. vardt) .. aff enom (dvs. Abraham) .. åfffödd all slecten. Ebr. 11: 12 (NT 1526). — p. pf. pl. ss. sbst.: afkomlingar. Konung Christiern och hans Affödde. Tegel G. I:s hist. 1: 45 (cit. fr. 1523). RARP 6: 45 (1657).
2) (†) bildl. — i pass.: alstras, åstadkommas. Tall (dvs. tal) och rycthe aff hwilke twedrecth och obestondt motthe affödhas. G. I:s reg. 2: 99 (1525). Vårt språks egen genius, egenskap, art ock natur, som dess affödde (dvs. därur naturligt framgående) reglor skola uppenbara. Tiällmann Gr. 39 (1696). Uti Verbis .. och deras affödde (dvs. af dem härledda) ord. Österling Prononc. 18 (1700).
Spalt A 196 band 1, 1898