| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFHUGGA a3v~hug2a (a`fhugga Weste), v. -er, -högg, -höggo, -huggit, -huggen (se för öfr. HUGGA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE († Helsingius (1587); Lind (1749, under abhauung)), -NING; jfr AFHUGG.
— jfr HUGGA AF.
1) gm huggning frånskilja. Afhugga grenarna l. kronan af l. på ett träd. (Herodes) lät affhugga Johannis huffwudh. Mat. 14: 10 (NT 1526). En aff them .. droogh vth sitt swerdh .. och affhög hans öra. Därs. 26: 51 (öfv. 1883: högg af). Affhugna quistar. Hes. 31: 13 (Bib. 1541). Varda flere lemmar, än en, afhuggne eller förderfvade. MB 34: 1 (Lag 1734). Ett om vintren afhuggit stycke träd. Berzelius Kemi 4: 69 (1827). (†) med indirekt obj.: Skulle alle Bönder .. et ben och en hand afhuggas. Celsius G. I:s hist. 82 (1746, 1792). Kellgren 2: 95 (1787). — särsk.
a) (numera mindre br.) gm huggning skilja (träd, skog osv.) från roten l. marken; hugga ned l. bort, fälla; jfr 3. Hwart och itt trää som icke gör godha fruct, wardher åffhuggit och kastat j eelden. Mat. 7: 19 (NT 1526; öfv. 1883: afhugges). Lunden .. (var) affhuggen. Dom. 6: 28 (Bib. 1541). (Sådan) onyttug skog motthe affhwggen .. bliffe. RR 27 Jan. 1547, fol. 29 b.
b) (numera mindre br.) afmeja (säd l. gräs); jfr 3. Mädhan .. (gräset) än ståår j blomster förr än thet affhugget warder, förtorkas thet. Job 8: 12 (Bib. 1541). Säden .. anses ej för tidig (dvs. färdig) at afhuggas förrän kornen äro .. lösa. Fischerström i VetAH 22: 233 (1761). Så snart gräset blir några tum högt, afhugges det med en hvass lie. Lundström Trädg. 382 (1852). Hafren .. (är) afhuggen. VL 1893, nr 206, s. 2.
c) gm huggning lösbryta l. förstöra (en del af huggredskapet). Eggen på yxan är afhuggen.
2) gm huggning beröfva (ngt) en del l. ngt fastsittande; gm huggning stympa l. blotta (ngt). — särsk.
a) hugga (ngt) bart; med afs. på
α) (†) träd- l. skogbevuxen plats; jfr 1 a. Afhugga en plats der och hvar i skogen. Faggot i VetAH 11: 143 (1750).
β) (†) åker l. äng; jfr 1 b. Ställen (öfvervuxna med Chrysanthemum segetum) böra, när växten bäst står i blomma, afhuggas. Retzius Fl. oec. 167 (1806).
b) gm huggning göra (ngt) kortare l. tunnare. Dalin (1850). Pelarna (hade) blifvit .. till betydliga sträckor afhuggna (dvs. förtunnade). Brunius Metr. 450 (1854).
c) [efter lat. truncatus] oeg., i p. pf. ss. adj.: liksom stympad gm ett hugg.
α) (numera knappast br.) mat. Ändarne af Rören .. äro .. af en afhuggen conisk Figur. Triewald Förel. 2: 65 (1729, 1736). (Kristallerna) äro anskutne (dvs. anskjutna) i Cuber med alla solida vinklarna afhuggne verticalt mot cubens diagonal. B. R. Geijer i VetANH 7: 43 (1786); jfr 1.
β) naturv. Svansen .. kan vara .. Afhuggen, .. tvär för ändan. Retzius Djurr. 210 (1772). Hufvudet (hos kaskeloten) .. är .. framtill nästan tvärt afhugget. Sundström i NF 8: 448 (1884).
3) hugga i tu l. tvärt af. Afhugga en stock, ett vedträ (på midten). Afhugga (dvs. kapa) ett tåg. Herren .. haffuer the ogudhachtighas reep affhugget. Ps. 129: 4 (Bib. 1541). Silfuer-tenar, till mindre och mindre wichter passade, och afhuggne. Stiernhielm Arch. M 1 b (1644). — särsk.
a) Afhugga (den gordiska) knuten. Wallin Vitt. 2: 320 (1813). Den dramatiska knuten .. bör lösas men icke afhuggas med en fras. Lysander Skr. 227 (1875). härur utveckladt: Tidsfrågor, dem (nornan) Verdandi skall med ungdomlig raskhet lösa eller afhugga. Rundgren Minnen 3: 229 (1889).
b) bildl. Afhugga ngt i l. vid roten, dvs. tvärt o. grundligt göra slut på ngt. Afhugga det onda i sin rot. Rosenstein 2: 210 (1789).
4) (mindre br.) bildl., med afs. på tal l. talande: tvärt afbryta.
a) afbryta (ngns tal osv.). Allenast .. then ena (af de talande) icke faller uthi then andras tal, thet i otid afhugger eller medh sitt bemänger. Emporagrius i KOF II. 2: 300 (c. 1655). Brahe hade .. fått .. lust att med sina infall afhugga hvarje mening, som .. (Herr Jöran) försökte framföra. Mellin Nov. 1: 439 (1829). — i p. pf. ss. adj.: tvärhuggen, kort, abrupt; jfr 2 c. (Svaret) kom .. slutligen tvärt och afhugget. Agrell I Sthm 43 (1892).
5) [fsv. afhugga; jfr mnt. afhouwen] (†) halshugga. Kwng Cristiærn (lät) aaf hugga Twa .. bispar. G. I:s reg. 1: 48 (1523). (Se) någhon affhuggas medh Yxe. Schroderus Liv. 711 (1626). Gyllenius 300 (1664). Strinnholm Vas. 1: 228 (1819, arkaiserande).
Spalt A 245 band 1, 1898