| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFHÄNGIG a3v~häŋ2ig (a`fhängig Weste), adj. -are; -T, adv.
a) med prep. af: beroende l. styrd l. bestämd l. betingad (osv.) af (ngn l. ngt). Kroppen är afhängig af själen. Lindfors (1815). Substantivum kan vara utbildadt genom ett annat substantivum, så att det sednare är afhängigt af det förra. Boivie Sv. spr. 88 (1820). En talrik, tjenstsökande, af Konungamagtens gunst .. afhängig adel. Rydqvist Tid. 2: 42 (1840). En yppigare stam- och bladbildning äro afhängige af en högre atmosferisk fuktighet; blom- och fruktbildningen åter af ljus och varme. Fries Utfl. 1: 191 (1843). Rydberg Urpatr. 29 (1873). Dens. i Sv. tidskr. 1873, s. 517. Pappersfabrikanter, hvilka .. i mycket äro afhängiga af .. (trämassefabrikanterna). VL 1892, nr 269, s. 2. — (föga br.) med prep. under: lydande under. Almqvist (1842).
b) abs.: beroende, osjälfständig, ofri, klafbunden. Att .. ej erkänna förnuftigheten, .. vore att göra sjelfständigheten afhängig. Boëthius Nat. 16 (1799). Österrike .. hade, för att försäkra en oviss thronföljd, blifvit afhängigare än någonsin i hela sin politik. Geijer II. 5: 51 (1838).
Jfr O-AFHÄNGIG.
Spalt A 258 band 1, 1898