| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFHÖRA a3v~hö2ra, äfv. ~hœ2ra (a`fhöra Weste), v. -hör, -hörde, -hört, -hörd (med afs. på uttal o. böjning se för öfr. HÖRA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE
I. [jfr d. afhøre, t. abhören] anslutande sig till AF I 5, II 9 äfvensom 7 a (hvilken sistnämnda bet. likväl är mindre framträdande).
1) med sak-obj., eg.: från ngn gm hörande uppfatta l. erfara (ngt).
a) åhöra (ngns tal l. sång osv.), så att man tillegnar sig (det), dvs. njuter (det) l. uppfattar (dess innehåll); stundom nästan liktydigt med höra l. åhöra, hvarvid dock afhöra gärna innebär bibegreppet: uppmärksamt l. fullständigt (från början till slut), l. ock, särsk. med officiell prägel, pliktskyldigt. Emporagrius i KOF II. 2: 63 (c. 1655). I dagh .. wore dhe här församblade Ständer förste gången tillhopa och afhörde Kongl. Maij:ts Proposition. RARP 6: 217 (1657). En an’ af arghet full, afhör Gudz ord ej rätt. A. Wallenius Epistl. 52 (1733). Parten .. upropas at afhöra domen. RB 24: 5 (Lag 1734). Är du oskyldig, så vil jag med tålamod afhöra ditt försvar. Mörk Ad. 1: 38 (1742). Hon .. måste hos Tyrannen afhöra all den otidighet, som af en obetänkt menniskas mun utösas kan. Celsius G. I:s hist. 81 (1746, 1792). Afhöra Musiquen. Kalm 1: 401 (1753). Afhöra sin dödsdom. Ågren 56 (1757). Ingen kunde med större upmärksamhet än jag afhöra en gammal saga. Creutz 84 (1759). Afhöra Lektorernes föreläsningar. Alopæus Borgå gymn. hist. 2: 166 (1787?). (Höfdingen) anmodade mig .. att .. afhöra ett högtidligt tal. Ödmann Bligh 144 (1795). Afhör med uppmärksamhet .. de dyra lärdomar, som nu .. dig skola föreläsas. Handb. 1811, s. 155. Obemärkt afhöra deras samtal. Livijn 1: 186 (1817). Afhöra predikan. Dahlgren S. arb. 5: 243 (1832).
b) (numera föga br.) gm åhörande af ngns muntliga framställning få veta l. taga kännedom om (ngt). Emporagrius i KOF II. 2: 63 (c. 1655). Det blefvo (dvs. blefve) dig förlångt .. at afhöra all den tidens högmodiga Nedrighet. Dalin Arg. 1: 120 (1733, 1754). (Ville) du med tåligt mod afhöra vårt vidriga öde. Adlerbeth Æn. 14 (1811). Afhörandet af så många underbara ting. Palmblad Nov. 2: 149 (1841). Hvad ändras bör, / Afhöres tåligt. Hagberg Shaksp. 12: 151 (1851).
c) (numera föga br.) gm åhörande af ngns uppläsning l. muntliga redogörelse kontrollera (ngt inlärdt): förhöra l. höra upp (läxa). Utsätta och afhöra läxor. Ödmann Str. förs. 4: 357 (1822). Årsber. öfver Calmar elem.-skol. 1849—50, s. 9.
2) med person-obj., eg.: från (ngn) gm hörande erfara l. taga kännedom om hvad han har att meddela; höra på, lyssna till.
a) i allm. Bönfalle wi .., at i wiljen afhöra osz med et gunstigt sinne. Österling Ter. 1: 9 (1699). Afhöra predikanter. Bergklint Vitt. 167 (1768). När man samtycker at afhöra någon .. som älskar en, så har man gerna lust at tro hvad han säger. Björn Billett. 24 (1786). Knappt hade han öppnat sina föreläsningar, förrän de studerande skockades att honom afhöra. Rosenstein 1: 196 (1790). Gustaf afhörde sin bror med .. lugn. Crusenstolpe Mor. 2: 82 (1840). — (mindre br.) oeg. om röst l. instrument. Alle, som hade afhört den himmelska rösten, voro nogsamt försäkrade, at .. (Jesus) var Guds .. Son. Bælter Jesu hist. 2: 17 (1756). Med en helig vällust afhöra dessa sanningars röst. Lehnberg Pred. 1: 223 (c. 1800). En sådan guitarre, som .. damerne .. plägade afhöra i månskenet. Arnell LR 1: 6 (1829).
b) om vittne l. part inför domstol. RARP 7: 104 (1660). (Fursten) afhörde de Kärande. Dalin Arg. 1: 144 (1733, 1754). Är enthera parten borto, .. tå må han, som när är, låta afhöra sina vitnen. RB 17: 20 (Lag 1734). Låta inför domstol på ed afhöra deras Excellencer. Crusenstolpe CJ III. 1: 63 (1846). Under det ni afhör kärande och svarande. Hagberg Shaksp. 1: 141 (1847). Vittnet skall .. afhöras i målet. I. Afzelius i NF 15: 837 (1891). — bildl. Vi bedja den hulda frågarinnan icke dömma, förrän hon afhört oss. Blanche Tafl. 1: 19 (1845, 1856). — oeg.: (På nämnda sidor i boken) afhöres historiens vittnesbörd .. för att bevisa mystikens kontinuitet. Thomander Skr. 2: 128 (1831); jfr 1 a.
II. [med anslutning till AF I 13 b, II 12, uppkommet af det ä. o. brukligare HÖRA AF] (gm hörande l. på annat sätt) få underrättelser om (ngn l. ngt). Man har ej på länge afhört den förrymde kassören. nästan bl. i följ. konstr.
a) i pass. (mest i nekande uttr.): förspörjas; vid subj., som betecknar handling l. händelse, ofta närmande sig bet.: inträffa, förekomma; vid subj., som betecknar konkret föremål, särsk. person(er), ofta närmande sig bet.: komma, anlända, infinna sig. Ingenting har ännu afhörts om valets utgång. Någon penningremiss har ännu icke afhörts. Han skulle ha kommit hit i dag, men har icke afhörts. Gement tyg (dvs. simpelt folk) .. skola nu, som fordom aldrig afhördes, kalla sin barn .. Gustaf Adolph, Carl Gustaf (osv.). Swedberg Schibb. 455 (1716); jfr I 1 b. Ifrån Ryssland afhöres intet som gifver någon säker underrättelse om de mått och steg Kejsaren ämnar vidtaga. AB 1830, nr 12, s. 2. Den väntade förstärkningen afhördes icke. Carlson Hist. 2: 494 (1856). Anmärkningar gjordes från flera håll .. De första, som afhördes, voro från professor B. Därs. 5: 259 (1879). Senast han afhördes, lefde han i Nussdorf. A. Lindgren i NF 14: 764 (1890).
b) (mindre br.) i uttr. Låta sig afhöra (nästan bl. i förb. med negation), låta höra af sig. 8 dagar förgingo utan att han det ringaste lät sig afhöra. Blanche Bilder 1: 131 (1863). (Den instämde) lät sig icke afhöra. De Geer Minnen 2: 86 (1892).
Spalt A 259 band 1, 1898