| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFKAPA a3v~ka2pa (a`fkapa Weste), v.1, l. AFKAPPA ~kap2a, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (numera mest ss. sjöt.) hugga l. skära (ngt) tvärt af; gm afhuggning l. afskärning minska (ngt). Masterne voro afkappade. Nordberg 2: 504 (1740). Som plantorne, efter .. afkappande, gärna skjuta fram .. telningar. Rudenschöld Præs. i VetA 1748, s. 40. Denna starka .. Pilarnas tilväxt .. oaktad(t) den afkappning som skedt. DA 1772, nr 221, s. 2. Är broken för lång och man ej velat afkapa den, intages det öfverflödiga ombord. Witt 323 (1863); jfr: Tågvirket .. afkapas i kortare längder. Nissen i NF 16: 1447 (1892). — bildl. Hvad kan ert hopp afkapa? C. I. Hallman 248 (1778).
2) från ngt större föremål gm tvärt afhuggande l. afskärande skilja (ett därvid fastsittande mindre). (Skeppen) moste afkappa sina Anckar. N. Av. 27 Nov. 1657. (Bäfvern) återkommer .. för att (på det fällda trädet) afkapa grenar och qvistar. Smitt i NF 2: 1440 (1878).
Spalt A 264 band 1, 1898