| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFKOMMA a3v~kom2a, v. -er, -kom, -kommo, -kommit, -kommen (se för öfr. KOMMA, v.). vbalsbst. -ELSE (se d. o.); jfr AFKOMST.
1) (†) komma ned. Vthi .. Klipporna (på Sinai finnas) .. breda Trappor .. så att ther .. Cameler .. kunna .. vp och afkomma. Kiöping 34 (1667).
2) [jfr t. abkommen] (†) komma bort l. åstad (från ett ställe). Sparre synes för justitiævercket skuld uthi Liffland inthet kunna der ifrån affkomma. RP 3: 193 (1633). 2 RARP 3: 20 (1723). — komma ifrån, komma i väg, komma loss. Så vidt dhe .. för andre bestellningar kunne afkomma. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 298 (1625); jfr O. Celsius i Acta lit. Sv. 1732, s. 119. Jag wore gärna .. reest heem, men kan förre .. (detta) brullop Intet affkomma. A. Oxenstierna Bref 2: 283 (1646). De Lutherske (i Varschava) .. besöka (kyrkan i Vengrov) .. när de kunna afkomma til .. Gudstiensten. Nordberg 1: 544 (1740). jfr: (Icke kunna) afkomma ifrån (dvs. slippa från sitt ledamotskap i) Secrete Utskåttet. 2 RARP 4: 357 (1727).
3) [jfr t. mit einer geringen strafe abkommen] (†) (på det l. det sättet) komma l. slippa undan; med afs. på ngt, som hotar l. kan befaras. (Om konungens kröning o. bröllop firades samtidigt,) kunde (menige man) affkomma med ene (dvs. en enda) hielp (dvs. tillfällig gärd). G. I:s reg. 1: 253 (1524). Vthan böter afkomma. RARP 3: 31 (1638).
4) (†) komma till rätta l. reda sig (med ngt). Betengkia .. hureledhis wij med .. (vår) gel (dvs. gäld) motthe affkomma. G. I:s reg. 3: 110 (1526). — [jfr t. mit einem abkommen] komma till rätta l. öfverens (med ngn). På hwadh sätt Wij bäst medh them (dvs. sändebuden) skole kunna affkomma. HSH 26: 221 (1633). — med öfvergång till 3. Sökiandes .. lindrigare med Tullens erläggiande .. at kunna affkomma. Plakat 23 Juni 1680.
6) [jfr ä. t. abkommen; jfr äfv. nor. avkomen, p. pf.] (†) förfalla; i p. pf.: afsigkommen, på förfall. Gudz retta .. Fruchtan war ganska mykit affkommin och förfallin. P. J. Gothus Rel. art. 15 (1603). (Falu kopparverk) är så på kneken / Och så afkommit .. / At detta åhr, stor del af koppar lärer tryta. Geisler Bergzm. 17 (1719). — med refl. pron. (Staden Padua) war sigh så affkommen, thet han icke kunde sielff reesa sigh. Schroderus J. M. kr. 292 (1620). jfr AFSIGKOMMEN.
a) (numera föga br.) om ngt liflöst l. abstrakt: upphöra, komma ur bruk; utplånas, afskaffas, bortläggas. Then oskickeligheith skal Aff Komma. G. I:s reg. 1: 156 (1523). (Dianas) herligheet affkommer. Apg. 19: 27 (NT 1526; Luther: untergehen). Ef. 2: 14 (NT 1526). Tungomålen skola affkomma. 1 Kor. 13: 8 (Bib. 1541; öfv. 1883: talandet med tungor .. skall taga slut). The beläte, som än nu i några landzendar äro i misbruk, måtte afkomma. RA 1: 462 (1546). Är gammal godh wana afkommen, tå skal hon uptagas igen. Emporagrius i KOF II. 2: 330 (c. 1655). To grow out of use, afkomma, föråldras. Serenius (1734). (När) folkets medverkan (vid val af själasörjare) .. i tidernas lopp .. alldeles afkom. Thomander Skr. 2: 443 (1860). Skola seklers minnen kunna afkomma och förintas ..? Läsn. f. folket 1882, s. 92.
b) (†) om lefvande varelser: upphöra att finnas till. Templarij (dvs. tempelherrarna) .. äre nw affkompne. O. Petri Klost. A 4 b (1528). (Potitiernas) Slächt och Familie affkom (dvs. utdog). Schroderus Liv. 8 (1626). jfr: (Om) någon aff Landtmäterne igenom dödzfall eller andre impedimenter råkar affkomma (dvs. afgå). Civ. instr. 256 (1635).
8) (†) uppkomma l. förorsakas l. vållas (af ngt); härleda sig. (S. Norbys uppförande,) Aff hwilko nw aff kommith är thetta bekymmer. G. I:s reg. 2: 59 (1525). Opror .. der utaf .. rikernes fördärf afkommit och opväxt är. RA 1: 342 (1544).
9) om härkomst l. släktskap.
a) (bl. i part.) härstamma från (ngn); vara en ättling (af en person l. en släkt).
β) (†) i p. pf. Rijksens Rådh .. skole aff Adelighe Stemma och Swensk Slächt affkomme wara. Adelspriv. 10 Jan. 1612, s. A 3 b. Vtaf .. Drottzen Christiern Nilson .. är .. Gustaf den I. på Swerdzsidan i fierde Led afkommen. Peringskiöld M. Upl. 77 (1710). Celsius G. I:s hist. 53 (1746, 1792). — bildl. Alle theszom (dvs. från dessa vetenskaper, näml. geometri o. aritmetik) afkomne Konster, såsom Musica, Optica (osv.). Stiernhielm Arch. Dedik. B 1 b (1644). — språkv. (Det franska) lors, och des afkomne ord. Österling Prononc. 42 (1700); jfr 8. — särsk. [jfr fsv. afkomin] ss. sbst.: afkomling; i sht i pl. Atland .. Dedan Japhetz afkomne .. ut till hela werlden .. utgångne äro. Rudbeck Atl. 1: tit. (1679). Orpheus .. war den norske Baldurs affkompne (abnepos). Därs. 2: 443 (1689). Peringskiöld M. Upl. 31 (1710).
b) (†) i p. pf.: besläktad med (ngn). The .. som honom (dvs. Jesus) affkomne waro (οἱ παρ’ αὐτοῦ). Mark. 3: 21 (NT 1526; Bib. 1541: åkompne; öfv. 1883: hans anhöriga). P. Månsson Utter i HSH 10: 76 (1588). (Domarena) äro .. them (dvs. endera parten) något skylle eller afkomne. Rudbeckius Kon. reg. 177 (1615). — särsk. i pl. ss. sbst.: fränder, släktingar. Allom E(ders) K(ärlighets) afkomnom och wenom til hungnadh. Gustaf II Adolf 564 (1625). Skyldemän och Affkomne. Pardon 12 April 1670, s. 3. — Anm. Möjl. utgör afkommen i denna bet. en ombildning af ÅKOMMEN i bet. besläktad. jfr AFKOMMANDE 2.
Spalt A 281 band 1, 1898