Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFLUGNA a3v~luŋ2na, v. -ade. vbalsbst. -ANDE. —
jfr AFLYGNA.
1) (föga br.; nästan bl. i part.) tr.: småningom l. i ngn mån göra (ngn l. ngt) lugn(t). Dalin (1850).
2) (mindre br.) intr.: småningom l. i ngn mån blifva lugn(t). Dalin (1850).
Anm. I bet. 2 (utom i part.) hellre LUGNA AF.

 

Spalt A 334 band 1, 1898

Webbansvarig